Herr talman! I dag tar vi ett avgörande steg för att säkerställa att vår demokrati kan fungera även när den ställs inför största tänkbara prövning. Regeringen har lagt fram en proposition om stärkt konstitutionell beredskap, som konstitutionsutskottet sedan har ställt sig bakom med bred enighet. Det är inte bara ord på papper, utan det här är konkret handling för Sveriges säkerhet.

Varför behövs då detta? Jo, vi befinner oss i en epok där det otänkbara har blivit verklighet. Krig förs på europeisk mark, och människor dödas och förföljs dagligen. Cyberhot och hybridhot är inte längre hot utan realiteter, och det sker i detta nu när vi debatterar denna fråga.

Hybridhot kombinerar militära och icke-militära medel i gråzonen mellan fred och krig. Desinformationskampanjer syftar symtomatiskt till att undergräva förtroendet för våra svenska demokratiska institutioner. Som vi vet kan också samhället ställas inför andra typer av svåra påfrestningar såsom naturkatastrofer eller allvarliga sjukdomsutbrott, som kollegan Ida Karkiainen ingående redogjorde för.

När dessa hot materialiseras, när krisen kommer, måste Sveriges demokrati stå stark samtidigt som vi kan agera för att lindra effekterna av dessa hot och kriser. Men för att den ska göra det behöver vi rätt verktyg. Vi behöver en författningsberedskap som möjliggör snabbt och effektivt agerande, samtidigt som vi värnar principerna för våra demokratiska processer.

Detta handlar om tre avgörande reformer.

För det första är det klokt att säkerställa att riksdagen har bästa möjliga förutsättningar att verka även under allvarliga kriser. Vi moderater välkomnar de förslag som de flesta av oss är eniga om och som går i den riktningen.

Jag vill dock särskilt kommentera ett av dessa förslag som nu ligger på riksdagens bord, nämligen att öppna för möjligheten att hålla helt digitala sammanträden när det krävs av hänsyn till riksdagens säkerhet eller av andra påtvingade skäl. Samtidigt som detta är en motiverad förändring finns det, som både kommittén och regeringen har betonat, goda skäl att beakta de risker som följer med helt digitala sammanträden. När utrymmet för digitala möten ska definieras närmare i riksdagsordningen kommer det därmed att krävas väl balanserade överväganden så att den tänkta restriktiva användningen återspeglas, samtidigt som det finns en möjlighet att nyttja digitala möten i de allvarliga situationer då det verkligen är motiverat.

Sammantaget anser vi moderater att de förslag som ger riksdagen förbättrade möjligheter att verka under kriser kommer att skapa en ökad demokratisk stabilitet. Med en riksdag som står väl rustad för framtida kriser stärks dess förtroende hos medborgarna redan i dag.

För det andra, herr talman, är det faktum att krigsdelegationens roll och funktion lyfts fram mycket positivt. Sannolikt är kunskapen om krigsdelegationens viktiga uppgifter i extrema situationer inte allmänt spridd. Därför fyller beskrivningen av denna som en riksdag i liten skala i sig själv ett pedagogiskt syfte.

Givet krigsdelegationens mycket centrala roll i krig eller krigsfara är det mycket klokt att vikten av att inte detaljreglera delegationens förutsättningar att verka betonas i betänkandet som vi nu debatterar. Eftersom krigsdelegationen ska agera under extrema förhållanden är det uppenbart att det är närmast omöjligt att i förväg förutse vilka exakta behov som kommer att finnas när dess regelverk ska tillämpas i ett skarpt, allvarligt läge.

De förslag i denna del som nu ligger på riksdagens bord är följaktligen av sådan karaktär att de inte riskerar att försvåra krigsdelegationens processer. De är väl motiverade och skapar ökad tydlighet. Det gäller till exempel förslaget att ledamöter som utses till statsråd bör lämna krigsdelegationen. En sådan förändring skapar en större enhetlighet med bestämmelserna för riksdagen och förefaller rimlig givet den sannolika arbetsbelastningen för statsråd i en situation då krigsdelegationen verkar.

För det tredje ska det, när det gäller god författningsberedskap, först betonas att nuvarande regering ser över regleringar och mandat på flera olika områden som ska kunna aktiveras vid allvarliga kriser. Det är klok politik på riktigt. Den som inte är förberedd är oförberedd.

Vad vi har att ta ställning till här i dag grundar sig på att det är mycket svårt att på förhand förutse alla behov vid en framtida kris och att författningsberedskapen alltid kommer att ha luckor.

Samtidigt är beredskapslagstiftningen för fredstida kriser i dag mindre omfattande än för krigsförhållanden. Det har därför konstaterats att det kan uppstå situationer under en allvarlig fredstida kris där det skulle behövas mycket snabba beslut om ny författning, men de går inte att hantera med dagens regelverk. Därför finns det ett behov av de förslag i betänkandet som ger regeringen ökat utrymme att fatta beslut om författningsändringar.

Samtidigt är det givet, vilket tidigare talare här i talarstolen har påpekat, att vi i denna kammare värnar riksdagens roll och kapacitet även vid situationer då en allvarlig fredstida kris råder. Det är därför viktigt att betona de omfattande överväganden som gjorts av både kommittén och regeringen avseende balansen mellan riksdagens fortsatta inflytande och behovet av att kunna överlåta viss normgivning till regeringen.

Mitt parti tar denna fråga på stort allvar och menar att de förslag som nu föreligger också är väl avvägda. Med utgångspunkten att det är riksdagen som, med en kvalificerad majoritet, tar ställning till om det råder en allvarlig fredstida situation och att regeringen därmed bör ges särskilda befogenheter ges denna kammare ett fortsatt mycket tydligt och framför allt mycket starkt mandat.

På samma sätt värnar begränsningen om tre månaders giltighet, avseende föreskriftsändringar som regeringen utan bemyndigande beslutar om under helt exceptionella omständigheter, om riksdagens reella inflytande. Till detta kan läggas det minoritetsskydd som föreslås och som berördes här tidigare.

Det handlar om att hitta en balans mellan intresset av att å ena sidan skydda befolkningen och riket mot faror och hot och å andra sidan upprätthålla statsskickets grunder, med konungahuset i spetsen, och att inte utsätta demokratin och medborgarna för obefogade ingrepp i deras fri- och rättigheter. Detta är inte ett motsatsförhållande. Det är en balans som vi nu har hittat.

Kollegor! Vi vet inte när nästa kris kommer, men vi vet att den kommer. Vi vet att hoten är reella: cyberattacker, hybridhot, desinformation, sabotage och ytterst väpnat angrepp.

Nu, genom dessa reformer, är Sverige bättre förberett. Nu har vi stängt igen brister i de centrala demokratiska processerna som aktualiseras i händelse av kriser och hot. Vi har gått vidare från vår unikt svenska naivitet där vi trott oss leva i den tusenåriga fredens rike. Nu har vi säkerställt att demokratin fungerar även när den sätts på prov. Nu har vi gett regeringen verktyg att agera, under riksdagens kontroll.

Herr talman! Jag ska avsluta med att säga att statens viktigaste uppgift är att skydda befolkningen och vår statschef och statschefens familj och värna vår frihet, fred och säkerhet. För att kunna ta detta ansvar behöver riksdagen och regeringen fungera och kunna fatta nödvändiga beslut i rätt tid och med rättsligt stöd, även i krig och vid andra svåra kriser. Det är nämligen när mörkret faller som ljuset måste synas. Och det är när krisen kommer som demokratin måste stå som starkast. Med dessa reformer säkerställer vi att den gör det.

Jag yrkar med detta bifall till konstitutionsutskottets förslag till beslut.