Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Det finns någon form av närmast rörande intresse för Centerpartiets vägval. Jag ber att få återkomma till det jag sa i inledningen av mitt anförande. Vi är inte särskilt förtjusta i blockpolitiken, där ett rött och ett blått lag pekas ut. Vår utgångspunkt är att det finns åtta partier i Sveriges riksdag som alla enskilt söker så stort stöd som möjligt för sin politik och att man därefter när väljarna fått säga sitt kan se hur resultatet blir och vilka konstellationer som kan ta ansvar för landet. Vi funderar extremt lite på om det finns statsministerkandidater som heter Andersson, Kristersson eller Åkesson. Det är de som företräder de tre stora partierna.

Journalister och en del liberaler är extremt förtjusta i att stärka bilden av ett polariserat politiskt klimat, där enskilda partier kan offra hela sin politik bara man får sitta med i ett gäng i regeringsställning. Det val som Liberalerna har gjort, att förhandla bort sin egen politik och hela sin liberala själ för att få några ministerposter och sedan sjunka till kanske 2 procent i opinionsundersökningar, är ett val som Centerpartiet inte kommer att göra – det kan ledamoten Ekegren vara alldeles säker på.

(Applåder)