Fru talman! Död och skatter är det enda vi kan vara säkra på; det är en fras som tillskrivs både Benjamin Franklin och Daniel Defoe. Påståendet är sant, oavsett vem upphovsmannen är. Trots livets ständiga förändringar är döden och statens behov av intäkter de enda konstanterna.
Skillnaden är att vi kan göra något åt skatterna, och det är vad denna debatt handlar om. I grova drag handlar det om vilka partier som vill sänka skatterna på arbete och företagande och vilka som vill inte bara höja dessa skatter utan också införa nya skatter.
När regeringens budget presenterades fick den titeln En budget för hårt arbetande människor. Det är en mycket talande titel. Det är på tiden att hårt arbetande människor, familjer och pensionärer får mer pengar att röra sig med. Syftet med budgeten är bland annat att människor ska känna framtidstro och våga konsumera, sätta fart på ekonomin och bryta lågkonjunkturen.
Några invänder att uttrycket hårt arbetande skapar motsättningar. Det gör det inte. Sverige har byggts starkt och rikt av hårt arbetande människor. Arbete, företagande, kunskap och innovationer, inte ständigt höjda skatter, har varit och är fortfarande vägen till rikedom och välstånd. Ett land som inte värnar värdet av att arbeta riskerar problem med både ekonomin och bristande sammanhållning.
Vi moderater vill att det ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det är en fråga om rättvisa. Den som ställer klockan och går till jobbet och sliter ska rimligen ha mer än den som kan arbeta men väljer att inte göra det.
Om det inte finns människor som arbetar och betalar skatt kommer det inte att finnas pengar till vare sig bidrag eller allt annat som behövs: skola, sjukvård, äldreomsorg, fungerande rättsväsen, försvar och infrastruktur. All välfärd, statens alla åtaganden, bygger på att så många som möjligt går till jobbet varje dag.
Att göra det mer lönsamt att arbeta är centralt i regeringens skattepolitik. Nu går vi därför fram med ännu ett jobbskatteavdrag. Ibland får man höra från partierna till vänster att detta skulle vara ett uttryck för brist på politisk fantasi. Må så vara – men att vi har kämpat steg för steg i snart två decennier för att människor ska få behålla mer av sin egen lön har gjort avtryck i löntagarnas plånböcker. Då är det upp till deras fantasi, inte politikernas, att bestämma hur den egna inkomsten bäst kommer till nytta.
Den skattesänkning som kommer av det utökade jobbskatteavdraget riktar sig framför allt till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster, de som verkligen känner av varje krona när maten har blivit dyrare och elkostnaderna har stigit. Skattesänkningarna nästa år innebär en lättnad om 20 000 kronor per år för en familj bestående av en polis och en sjuksköterska. Sedan 2023 handlar det om en total skattelättnad om hela 43 000 kronor per år.
Fru talman! Vi moderater tycker att det självklart också ska löna sig att ha arbetat. Parallellt med att vi går fram med ett förstärkt jobbskatteavdrag förstärker vi också det förhöjda grundavdraget för personer som fyllt 66 år. Människor som har ägnat ett helt arbetsliv åt att med slit och flit bygga Sverige ska belönas för sina insatser. Det är en rättvisefråga.
Ännu ett vallöfte som uppfylls är sänkningen av den särskilda inkomstskatten, SINK. Regeringen går fram med en skattesänkning i två steg för de 90 000 svenskar som är bosatta utomlands och som betalar skatt enligt SINK. Detta ökar neutraliteten mellan SINK-regelverket och inkomstskattelagen för utrikes bosatta som inte har gynnats i samma utsträckning av de senaste årens skattereformer och som inte heller använder svensk samhällsservice i samma utsträckning.
Fru talman! Regeringen förstärker också skattereduktionen för sjuk och aktivitetsersättning för att få bort den skillnad som finns i beskattning mellan sådan ersättning och motsvarande arbetsinkomst. Andra skattesänkningar som genomförs är sänkningen av elskatten och den halverade matmomsen. Det kommer att bidra till att stötta ekonomin under återhämtningen.
Fru talman! Vi har det lägsta skattetrycket på 50 år – det lägsta ända sedan Gunnar Strängs tid. Under hela hans tid som finansminister 1955−1976 ökade skattetrycket, och sedan fortsatte det att öka i ytterligare 25 år. Nu är det tillbaka där han slutade, och vi kan gott säga att vi har slutit det socialdemokratiska skattehöjarkretsloppet.
I sin skattemotion kräver Socialdemokraterna en skattereform. Inte utan att det kan finnas anledningar till det – skattesystemet är i mångt och mycket ett lapptäcke och skulle må bra av en strukturerad översyn. Sedan kan man fråga sig varför Socialdemokraterna inte initierade en skattereform när de hade regeringsmakten. Punkten om en skattereform fanns inskriven i januariavtalet.
Men när man läser Socialdemokraternas skattemotion inser man snabbt att en av Socialdemokraterna initierad skattereform är det absolut sista Sverige behöver. Höjda skatter och nya skatter skulle uppenbart vara de dominerande inslagen: ökade skatter på så kallade höga arbetsinkomster, ökade skatter på sparande och kapitalinkomster, beredskapsskatt och bolåneskatt, som Niklas Karlsson kallade skatt på bankernas övervinster – bara för att nämna några exempel.
Det är trots allt bra att Socialdemokraterna är så tydliga. Om Socialdemokraterna återtar regeringsmakten ska Sverige tillbaka till toppen på skatteligan som det land som beskattar sina invånare allra hårdast. Det är viktig konsumentupplysning.
Fru talman! En myt vi behöver slå hål på är att det skulle finnas ett direkt samband mellan höga skatter och hög kvalitet i den offentliga välfärden. Det finns inget som helst sådant samband.
För det första är det inte alls så att högre skatter alltid leder till högre skatteintäkter. Lägre och rätt utformade skatter skapar incitament för extra ansträngningar och fler arbetade timmar, vilket leder till högre skatteintäkter. Detta kan kompensera för det bortfall som sker på grund av lägre skattesatser.
För det andra: Bland de kommuner som har lägst kommunalskatt återfinns nästan alltid också de som enligt olika utvärderingar har högst kvalitet när det gäller skola och omsorg. Det är alltså ett direkt omvänt samband. Det är inte så konstigt – har man ordning och reda i finanserna har man också ordning och reda i sina verksamheter.
Det går inte att missa att Socialdemokraternas skattemotion andas direkt fientlighet mot allt vad företagande och entreprenörskap heter, såväl genom de konkreta förslagen som genom språkbruket. ”Marknadsmisslyckande” och ”övervinster” är två ord som används för att svartmåla utvalda branscher.
Vad är övervinst? Låt oss bara en gång för alla slå fast att något sådant inte finns. Sunda företag ska gå med vinst oavsett bransch. Vinsten kommer över tid att variera. Begreppet ”övervinst” är skapat av socialdemokratiska politiker för att misstänkliggöra företagare och företagande.
Det är samma sak med begreppet ”marknadsmisslyckande”. Det är ett skällsord som används för att smutskasta ofta hårt arbetande entreprenörer inom välfärdssektorn. Man har en helt felaktig fokusering på driftsformer och privata utförares eventuella vinster.
Till att börja med borde vi kunna vara överens om att det vore ett mycket större problem om dessa verksamheter gick med förlust. Det skulle medföra neddragningar och i förlängningen kunna leda till konkurs, så att verksamheten skulle läggas ned och barnen stå utan skola eller förskola.
Men framför allt är det fel fokus på debatten. Det som är viktigt är att den verksamhet som levereras håller hög kvalitet. Att säkerställa detta genom riktlinjer och kontroller är därför det vi måste bli bättre på, oavsett om det handlar om privata eller offentliga utförare.
Fru talman! När jag ser på de förslag som regeringen presenterar i denna budgetproposition ser jag en politik som är förankrad i verkligheten och som svarar mot de utmaningar Sverige står inför.
Regeringens politik står på hårt arbetande människors sida – de som varje dag går upp, går till jobbet och bidrar till vårt gemensamma välstånd. Det är en politik som säger ja till arbete, ja till företagande och ja till människors frihet att forma sina egna liv.
Regeringens budget gör Sverige mer rättvist, med bättre ekonomi för människor som jobbar, stark sammanhållning och mer resurser till allt som är gemensamt.
(Applåder)