Herr talman! Man kan säga en sak och göra en annan. Så är det ofta med några av de partier som just nu är i opposition. Jag tar ansvar för det läge som är nu. Det gör jag genom att stärka hushållens ekonomi. Tre år i rad har vi stärkt hushållens ekonomi. Det är löntagarnas tur; det har jag sagt många gånger. Garantipensionärer, studenter och andra har fått höjda ersättningar i och med indexeringen för att möta inflationen.

Det är lite märkligt när det bara pratas om Socialdemokraternas förslag om barnbidrag. Det är på något sätt där den stora skiljelinjen går, utifrån Mikael Dambergs perspektiv. Jag tänker att man absolut kan föreslå det, men det är inte självklart att riksdagens ledamöter och de som har barn i den åldern blir hjälpta av det heller. Det är ett sätt att jobba. Vi har i stället valt att sänka skatten.

Mikael Damberg vet, och jag hoppas att ni här inne i riksdagens sal vet, att vi ger mest till dem som tjänar minst. Det är den fördelningsprofil vi har. Sedan kan Mikael Damberg, Ida Gabrielsson och andra säga någonting annat hur många gånger som helst. Det blir inte mer sant för det.

Herr talman! Jag kan inte och kommer inte att släppa taget om slarv. Man kan inte påstå sig vara regeringsduglig eller påstå att man står på hårt arbetande människors sida när man i grund och botten, när man får makten, alltid höjer skatten. Den budget som Socialdemokraterna har lagt fram leder till högre skatter på arbete och företag. Det går inte att komma undan.

Slutligen lär det bli en intressant diskussion om underskott. Vad jag vet har inga partier här lagt fram överskott fyra år i rad i lågkonjunktur. Det vore inte skolboksexemplet, som Magdalena Andersson skulle säga. Men ni har ändå gjort så, delvis, i den här budgeten, vilket var väldigt förvånande.

Som konsumentupplysning kan jag nämna att en del av de underskott vi har beror på stora stöd till Ukraina och satsningar på försvaret. Det vet jag att vi är överens om.

(Applåder)