Herr talman! Vi vet att Sverige och världen står inför stora utmaningar: en klimatkris som trots högerns och Tidöregeringens bortförklaringar kommer allt närmare och ett krig i Europa med Putin som vill expandera sin makt till priset av minskad frihet och demokrati. Runt om i världen härjar krig och konflikter som späs på av geopolitiska spänningar, klimatförändringar och en skenande ojämlikhet.

Här hemma har en lågkonjunktur bitit sig fast. Vi har en finansminister och en regering som gör allt för att få det att se ut som att det är någon annans fel. Tidigare var det inflationen, den som ju Putin orsakade med sin fullskaliga invasion av Ukraina men som regeringen på något sätt försöker anklaga Miljöpartiet för. Nu är det i stället Trumps tullar som påstås vara problemet. Tullarna är förvisso besvärliga och absolut inte önskvärda. Men att svensk ekonomi haltar är inte bara tullarnas och den globala osäkerhetens fel.

Det som håller tillbaka konjunkturen är också de osäkra hushållen och den bristande efterfrågan. Regeringen har fört en helt bakvänd politik, där man valt att sänka skatten för höginkomsttagare i stället för att prioritera att stärka hushåll med små ekonomiska marginaler. Receptet i en lågkonjunktur är att göra precis tvärtom. Pengar i plånboken till hushåll med små ekonomiska marginaler är både mer effektivt för att vända konjunkturen och mer rättvist än skattesänkningar för rika.

Men finansministern fortsätter att skylla ifrån sig trots att det är uppenbart att det är hennes ekonomiska politik som inte haft effekt på de problem regeringen säger sig vilja lösa. Om de verkligen hade velat ta tag i Sveriges ekonomiska problem, som sjunkande konkurrenskraft och ökande arbetslöshet, hade de gjort fundamentalt annorlunda.

I Miljöpartiets budgetmotion finns det många förslag som regeringen kan låta sig inspireras av. Det första jag vill prata om är den gröna omställningen.

För att stärka vår konkurrenskraft och det som bygger välstånd måste vi se till att den gröna omställningen inte stannar av helt. Vi måste här, i den här kammaren, fortsätta visa det svenska näringslivet och investerare att det är i omställningen som framtidens styrka ligger. Det är bra politik, men det är också helt nödvändigt.

Om inte världen klarar av att ställa om väntar nämligen en helt ny verklighet med ofattbara scenarier. Det är inte bara ekonomin som kommer att lida utan allt och alla. Jag vet att det är en uttjatad sak att säga, men det är inte desto mindre sant att det helt enkelt inte finns några företag på en död planet.

Efter Miljöpartiets år i regeringen låg Sverige i framkant. Vi sänkte utsläpp, vi ökade takten i omställningen och vi skapade förutsättningar för att alla skulle kunna vara med. Genom Industriklivet kunde stora utsläppare testa nya metoder för tillverkning med sänkta utsläpp. Stål utan kol gick från att vara en snygg rubrik till att bli verklighet. Vi kunde visa att omställningen inte bara är nödvändig och möjlig utan också lönsam och konkurrenskraftig. Nu behöver den resan fortsätta och inte stanna av.

Svensk industri har historiskt sett varit helt central i det samhällsbygget och kommer att spela en avgörande roll för framtiden. Här måste politikens roll vara att underlätta för omställningen i stället för att så tvivel och lägga krokben, som den här regeringen tyvärr gör.

Den gröna omställningen är en vinn-vinn för alla inblandade. Svenska företag ligger ändå fortfarande i framkant. De ger jobb och stärker svensk ekonomi. Men som den här regeringen agerar tappar vi fart. Det är sorgligt att en i alla fall på papperet moderatledd regering i stället ifrågasätter behovet av klimatomställning och utmålar Miljöpartiet som ett större hot än själva klimatförändringarna. Det är en retorik som är ovärdig och en politik som äventyrar både svensk ekonomi och klimatomställningen.

Vi i Miljöpartiet har fram till nu sagt att vi vill fortsätta den gröna omställningen, men nu börjar det bli dags att säga att vi vill återstarta den för att ge företag framtidstro och människor hopp. Vi vill se nya testbäddar och åtgärder som sänker utsläppen i närtid.

Industriklivet och Klimatklivet är givna verktyg, som regeringen förvisso har med i sin budget men i alltför liten utsträckning. Pengarna räcker inte till, och det är resultatet av en politisk prioritering gjord av en regering som helt enkelt bryr sig för lite om klimatet och om jobb och företag.

Vi i Miljöpartiet har en grön investeringsplan för Sverige där vi satsar stort på industrins omställning och samtidigt gör stora klimatinvesteringar som bygger Sverige starkt. Den innehåller ökade klimat- och industrikliv, en massiv utbyggnad av järnväg och kollektivtrafik i hela Sverige och satsningar på att elektrifiera fordonsflottan och ställa om till en helt förnybar elproduktion.

Vi vill dessutom att alla som är beroende av bilen ska kunna ställa om med en elbilsbonus och en leasingcheck för att alla ska ha råd att byta ut sin fossilbil mot en bil som går på el.

Herr talman! En stark ekonomi byggs inte av invånare som lever i ekonomisk utsatthet och som varje dag är osäkra på om de kommer att ha mat på bordet i slutet av månaden. Regeringens budget hjälper inte dessa människor utan stjälper dem snarare.

I stället för att lägga fram förslag om bidragstak borde regeringen satsa på företagens möjligheter att anställa och människors förmåga att klara sin ekonomi hela månaden. Regeringens fattigdomsreform kommer inte att leda till fler jobb utan bara till att fler barn får ännu mörkare framtidsutsikter. Vi vill i stället stärka familjers ekonomi, höja barnbidraget med 350 kronor i månaden och höja bostadsbidraget för familjer med små ekonomiska marginaler.

Vi vill rulla tillbaka den försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel som Tidöregeringen genomfört och som slår hårt mot hushåll som behöver både mat och medicin. Man säger att vi höjer skatten mycket, men faktum är att en tvåbarnsfamilj där föräldrarna har löner på ungefär 35 000 kronor i månaden får mer pengar i plånboken med vår politik än med Tidöpartiernas. Dessutom får de en bättre skola till sina barn och en tid på vårdcentralen när de behöver det. Detta gäller alla.

Under flera år har vi i den här kammaren mötts av larmrapporter från såväl skola som vård och omsorg. För lite resurser och tillfälliga satsningar har sargat välfärden. Om Sverige ska fungera behöver vi ha en välfärd som går att lita på, för alla och i hela Sverige.

Det stålbad som sjukvården och skolan har gått igenom de senaste åren gör nu att verksamheterna är utarmade. Vårdköerna ringlar långa, landets socialtjänster är överbelamrade och barn och unga lämnas utan stöd och hjälp i skolan samtidigt som gängkriminaliteten tränger sig allt längre ned i åldrarna. Så kan vi helt enkelt inte ha det. Det är hög tid att återupprätta samhällskontraktet och stärka välfärden i hela Sverige.

Sjukvården har under lång tid dragits med resursbrist. Patienter, anhöriga och personal drabbas hårt när resurserna är för små och behoven ständigt växer. I stället för att ta tag i problemet har regeringen under de tre gångna åren vägrat både att sätta in de pengar som behövs och att göra de systemförändringar som krävs.

I stället för att, som regeringen, hoppas på det bästa går vi i vår budget fram med riktade och breda satsningar på sjukvården i hela landet. Ett av de största problemen i dag är den bristande tillgängligheten. Man lyckas inte få kontakt med en läkare i rimlig tid, och man väntar för länge på operation. Det möter vi med en primärvårdsreform samtidigt som vi möter de stora behov som finns i psykiatrin.

Vi har en regering som säger sig vara för jämställdhet men som drar ned på kvinnosjukvården. Det är riktigt dåligt. Vi vill att de riktade satsningarna ska få vara kvar. Alla som behöver vård och stöd ska få det. Allt annat är oacceptabelt i en välfärdsstat som Sverige.

Herr talman! Den här regeringen vill sätta barn i fängelse. Vi i Miljöpartiet vill att barnen ska få andra uppväxtvillkor. Skolan är det främsta vaccinet mot utanförskap och kriminalitet. En bra skola med fler närvarande vuxna kan ge barn en trygg start i livet och en plats att växa på, oavsett hemförhållanden och föräldrarnas livssituation, men det kräver att vi ger skolan rätt förutsättningar.

Vi gör detta genom att kasta ut vinstintresset ur klassrummen och i stället få in fler lärare, stärka elevhälsan och sätta in de resurser som krävs för att varje barn ska klara skolan. Det kräver riktade resurser, något som vi prioriterar. Det gäller tyvärr inte regeringen.

En bra skola räcker inte alltid. Samtidigt som vi gör stora satsningar på skolan behöver vi stärka socialtjänsten, som ansvarar för det förebyggande arbetet i hela landet. Inga barn ska hamna i de gängkriminellas klor och begå brott. Vi måste få bort barnen från gatan långt innan dess, inte låsa in dem när samhället har svikit. Att investera i våra barn och unga är att investera i vår framtid.

När vi pratar om våldet på gatorna måste vi också prata om våldet i hemmet. Denna vecka är det orange week, en vecka där mäns våld mot kvinnor uppmärksammas världen över och där vi som samhälle mycket tydligare måste prioritera att få stopp på det fysiska, psykiska och ekonomiska våld som varje dag begränsar kvinnors och flickors liv.

I vår budgetmotion har vi satsningar på skyddade boenden och kvinno- och tjejjourer, och vi har ett förslag om flyttpeng vid våld i hemmet. Den som lämnar en våldsam relation ska få stöd att bygga ett nytt liv, och samhället ska finnas där för att hjälpa henne.

Vi lever i en osäker omvärld med många kriser som behöver hanteras parallellt. Klimatkrisen eskalerar samtidigt som välfärden går på knäna och ojämlikheten skenar. I stället för att adressera den höga arbetslösheten och kräftgången för svenska företag fortsätter regeringen med sin utstakade ekonomiska politik för ökade klyftor.

Nu har man dessutom gått all-in på Sverigedemokraternas återvandringsprojekt, som gör att Sverige kommer att få ännu svårare med kompetensförsörjningen, något som inte ens moderata kommunpolitiker verkar vilja ställa upp på.

Nog låter det i debatten som att det bara är de kriminella som regeringen vill komma åt, men i verkligheten är det inte så. Vi läser ofta i medierna om skötsamma människor som har levt stora delar av sina liv i Sverige och som har arbete, vänner och hela sina liv här men som nu riskerar att kastas ut. Det gör inte Sverige vare sig bättre ekonomiskt eller tryggare. Det är bara en främlingsfientlig politik som inte för något positivt med sig. Det förvånar mig att Moderaterna går med på så uppenbara angrepp på det som kan bygga Sveriges ekonomi stark, nu och på sikt.

För att sammanfatta: Om regeringen verkligen hade velat göra något åt lågkonjunkturen hade man gjort helt andra saker än att sänka skatten för rika. Jag har uttryckt förvåning över att Moderaterna lagt sig platt för Sverigedemokraterna när det gäller den gröna omställningen, men det finns en sak som inte förvånar mig, nämligen att högern sänker skatter. De kommer nämligen alltid att sänka skatterna för rika mer än de satsar på dem som är utsatta och på vårt gemensamma, men det är inte allt större privata förmögenheter som bygger Sverige starkare.

Ett starkt Sverige kräver ett samhälle som håller ihop, och det kan vi bara bygga tillsammans – för varandra och med varandra. Sverige blir inte ett bättre land på något sätt av att några får mer i plånboken samtidigt som andra inte har ett jobb att gå till eller en bra skola att sätta sina barn i. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Ett samhälle som ger upp om att vara bra för alla är snart inte bra för någon.

Trots att det kan låta bra har Tidöregeringen gett upp om klimatet, välfärden och tron på människan, men det har inte vi. Vi vet att ett bättre samhälle är möjligt, och vi vet att vi kan bygga det tillsammans. Sverige förtjänar bättre!

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets budgetmotion och därmed reservationerna 4 och 8.

(Applåder)