Herr ålderspresident! Naturligtvis ska man ibland betona det man har gemensamt, i synnerhet om det gäller grundläggande principer om humanism och att se människor som tillgångar i stället för belastningar – att se möjligheterna med att människor kan komma i arbete och bidra till vårt land i stället för att bara se dessa människor som något negativt som ska bort.

Allt det där är någonting som naturligtvis många av oss instämmer i – egentligen även en del partier i den nuvarande regeringen, tror jag faktiskt, trots att de har hamnat under ett annat partis agenda och diktamen – och vi måste kunna samlas runt detta på ett helt annat sätt.

Om vi sedan ska kunna vända utvecklingen – om vi ska få tillbaka jobben, om företagen ska kunna växa och om Sverige återigen ska kunna bli det föredöme i världen som vi varit när det gäller grön tillväxt – är det dock inte, vilket jag är ledsen att meddela ledamoten från Vänsterpartiet, bidragsvägen som gäller. Då måste vi i stället, precis som vi gjorde i och med januarisamarbetet, se till att småföretagen får möjlighet att växa. De måste få sänkta skatter för att anställa så att fler kan komma in på arbetsmarknaden.

Då ska vi inte heller förlänga a-kasseperioderna. A-kassan ska vara stark i början, men perioderna ska inte vara långa. Människor ska nämligen framför allt ha möjlighet att få nya jobb. Där ligger Centerpartiets fokus, och där har det alltid legat, det vill säga på att få igång motorn i svensk ekonomi genom små och växande företag. Där kommer vi inte att vika en tum.