Herr ålderspresident! Tack, Cecilia Rönn, för ännu en fråga om euron! Det är inte första gången vi diskuterar den i de här sammanhangen. Jag kan förstå att frågan ställs, eftersom det verkar vara väldigt svårt att få gehör för dessa tankar i Tidösamarbetet.

Jag noterade att Sverigedemokraterna på sina landsdagar var tydliga med att det inte ska bli någon öppning vad gäller euron. Frågan om hur man vill göra med euron kommer alltså till oss i stället för till era samarbetspartner. Det är en ganska intressant reflektion.

Jag tillhör ett parti som var för euron, men vi respekterade också folkomröstningen. Vi välkomnar alla underlag som belyser frågan på nya sätt. Jag förstår att det är utredningar på gång. Lars Calmfors har lett ett stort arbete med många professorer. Det kommer att ge argument både för och emot och fördjupad kunskap om euron och Sveriges förhållande till Europa.

Det konkreta svaret på frågan här och nu är att vi ser andra saker som otroligt mycket viktigare för Sveriges tillväxt, nämligen en konjunkturpolitik som stöttar hushållen, en tillväxtpolitik som är långsiktig och ger stabila förutsättningar för investeringar, den energiöverenskommelse näringslivet efterfrågar, utbildningssatsningar som gör att människor kan ta de jobb som växer fram och investeringar – inte minst i underhåll av järnväg.

Det handlar också om en tillväxtpakt där vi faktiskt jobbar ihop för att driva teknikutvecklingen på viktiga områden och se till att inte minst de stora industrietableringar som kan komma till Sverige fastnar i Sverige och inte hamnar i andra länder på grund av att regeringen tvekar om vart Sverige är på väg i klimatpolitiken.

Det finns jättemycket att göra för att driva tillväxt och få fler människor i arbete. Euron är en viktig fråga, men den står inte högst upp på min dagordning över frågor som driver tillväxt i Sverige i dag.

(Applåder)