Herr talman! Vi står inför en omfattande elektrifiering som vi behöver göra för att byta ut fossilt mot förnybart. Vi behöver göra det för klimatomställningen, för vår konkurrenskraft och inte minst för vår säkerhet. Det är inte rimligt att Europa skickar mer pengar till Ryssland för fossila bränslen än vad vi stöttar Ukraina med.

Herr talman! Jag tycker också att detta, precis som i den förra debatten, framför allt är en missad chans att göra mer och bättre. Elnätsbolagens intäktsreglering, det vill säga hur mycket de får ta betalt av sina kunder, behöver reformeras så att det blir mer lönsamt att investera i flexibilitetstjänster, smarta elnät, digitalisering och energilagring. Tillsammans bidrar detta till att öka kapaciteten i det befintliga elnätet.

Jag nämnde några reformer under mitt förra anförande – att möjliggöra flexibilitet via aggregatorer från exempelvis elbilar och värmepumpar, för att ta två exempel – men mer behöver göras.

Uppskattningar visar att vi kan behöva investera så mycket som 1 000 miljarder i elnäten för att klara det ökade elbehovet. Det är dock om vi gör som vi har gjort hittills, det vill säga löser allting genom att bygga mer kopparledning, vilket blir onödigt dyrt. Samtidigt visar nämligen analyser att det finns en stor potential att använda elnäten effektivare, kanske så mycket som 25–40 procent effektivare. Det innebär, för den som är snabb i huvudräkning, en kostnadsbesparing på mellan 250 miljarder och 400 miljarder för elnätskunderna i slutändan.

Var och en förstår att det blir en väldigt stor skillnad när det gäller vilken prislapp du får på din faktura för elnätskostnaden om vi behöver investera 1 000 miljarder eller 600 miljarder.

Då kommer vi in på en av dagens frågor, nämligen överrullningen. Den skulle kunna göras på ett smartare sätt, anser jag. Jag har inte alla svar, men i stället för att låta elnätsbolagen fritt disponera detta kunde man ta fram en statlig strategi: Var behöver vi verkligen stärka upp elnäten för att klara elektrifieringen?

Vi kunde också ha mer av en plan för att klara klimatomställningen. Vi vet ju vilka industrier som behöver ställa om, och vi vet att vi behöver ställa om transportsektorn. Jag tror att detta skulle kunna göras effektivare.

En annan relaterad fråga som är högst aktuell och där jag tycker att man missar en chans är elnätsbolagens effekttariffer. Vi behöver absolut utnyttja elnätet effektivare och uppmuntra till smart styrning, men med det sätt på vilket effekttarifferna nu införs riskerar vi ett rejält bakslag.

Jag tror att alla som har en effekttariff vet vad det handlar om, men för övriga handlar det alltså om att du får betala för vilken effekt du använder på ditt abonnemang. Så som det är utformat nu hos många elnätsbolag riskerar det att slå mot exempelvis solcellsproducenter och elbilsägare. Dessa riskerar nu att straffas trots att de gjort samhället en tjänst genom att investera i mer förnybar energi, elektrifiera och byta ut det fossila mot eldrift. De riskerar att få en avgift trots att det inte är fullt i elnätet, trots att det kanske finns hur mycket plats som helst och trots att det skulle vara ett perfekt tillfälle att ladda elbilen på full effekt för att utnyttja ett överskott av el.

Herr talman! Här behöver vi tydligare styrning från regeringen. Vi behöver ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen att harmonisera denna lagstiftning – det är väl framför allt genom förordningar i dagsläget, men vi har alltså 170 olika elnätsbolag som nu sitter och utformar effekttariffer. För att detta ska funka på ett ändamålsenligt sätt behöver man kunna utveckla en smart styrning så att konsumenter kan undvika den här effekttariffen, för det är egentligen det som är syftet: att på så sätt utnyttja elnäten smart.

Här ser vi inte heller några initiativ från den här regeringen, trots att det är ett pågående och akut problem. Som sagt straffas elkunder på ett helt otillbörligt sätt för när de använder effekt.

Ytterligare en missad chans är att tydligare möjliggöra för energigemenskaper i Sverige. Vi har inte ens en lagmässig definition av energigemenskap, trots att detta har blivit stort i andra länder – inte minst i Tyskland, där det finns tusentals energigemenskaper.

Det handlar egentligen om att man går ihop i ett kvarter, en by eller ett samhälle och optimerar elsystemet. Man kanske installerar energilagring och egen elproduktion. På så sätt kan man minska sina elkostnader, men man bidrar också till samhället genom ökad resiliens och beredskap, genom att elnäten kan nyttjas effektivare och inte minst genom ökad elproduktion.

Tyvärr ser vi alltså en lång rad missade chanser från den här regeringen när man ändå lägger fram en proposition.

Sist men inte minst: Varför passar man inte på att lägga fram en vätgasstrategi? Det är nu ungefär ett och ett halvt år sedan energiminister Ebba Busch i Almedalen proklamerade att Sverige nu har en vätgasstrategi. Problemet, herr talman, är bara att ingen har sett den, så jag får utgå från att den inte finns. Däremot finns det ett förslag från Energimyndigheten på en vätgasstrategi. Detta hade varit en alldeles ypperlig chans att faktiskt lägga fram en vätgasstrategi och en strategi för hur vi bygger ut infrastrukturen för just vätgas, vilket ju redan är på gång inte minst i norra Sverige.

Också vad gäller gasnäten och naturgasnäten hade vi behövt en tydligare strategi för att få in mer biogas. Vi har potential att byta ut all fossil gas som vi i dag använder i det svenska gasnätet mot biogas. Att fortsätta använda det fossila gynnar främst Ryssland och missgynnar klimatet.

Herr talman! Regeringen lämnar väldigt mycket att önska vad gäller smarta, innovativa lösningar som minskar vårt beroende av fossil energi, minskar kostnaderna för elkonsumenterna och minskar våra utsläpp av koldioxid.

Med det sagt, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 november.)