Herr talman! Vi står inför en av vår tids största samhällsomställningar: elektrifieringen. Svensk industri, transporter och hushåll kommer att bli allt mer beroende av el. Det handlar om en förflyttning i användandet av energi och inte om att vi minskar användningen totalt sett. Vi byter ut fossila bränslen mot förnybar och fossilfri el. Elnäten är utan tvekan en av de största flaskhalsarna i denna omställning.

Regeringens proposition är ett steg i rätt riktning – och det ska regeringen ha credit för – men den är för snävt hållen och fångar inte upp de möjligheter som den tekniska utvecklingen ger oss.

Dessutom – vilket kanske är något av det allvarligaste – kan elnätsavgifterna nu höjas med ytterligare 16 miljarder, tvärtemot behoven av lägre elnätsavgifter och billigare elfakturor. Det är 16 miljarder som kommer att få betalas av hushållen och företagen och som kommer att hamna i nätbolagens redan överfyllda fickor i stället för i hushållskassan.

Beslutet från Tidöregeringen och Socialdemokraterna i frågan går tvärtemot vad den egna utredningen har föreslagit. Effekten blir dyrare räkningar och en försenad och fördyrad elektrifiering. Överrullningen, som det kallas, blir nu ett farligt prejudikat för framtiden. I stället för att behålla intäkterna inom den ram som är fastslagen får man fortsätta att ta ut dem under lång tid framåt. Det gör det dyrare och mer ineffektivt, och det gör också att den tekniska utvecklingen inte får ta den plats som skulle vara möjlig.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i betänkandet.

Regeringens nuvarande förslag, som ligger på riksdagens bord, fokuserar mycket på tekniska justeringar som tillsynsmyndighetens oberoende och intäktsregler. Det finns många bra saker, men förslaget tar inte helhetsgreppet om det vi skulle behöva uppnå. I en situation där vi kan fördubbla elbehovet till 2035 är det otillräckligt att bara anpassa reglerna för tillsyn. Vi behöver en modern ellag som är teknikneutral och utformad för flexibilitet och decentralisering samt ett effektivt nyttjande av den befintliga infrastrukturen.

I stället för att bara stötta ett effektivt byggande av nya ledningar måste vi nyttja de verktyg som finns: smarta elnät, energilagring och flexibilitetstjänster. Det är billigare, snabbare och bättre.

Vi pratar i Centerpartiet om fyrstegsprincipen, inte bara när det kommer till transportinfrastruktur utan även kring energiinfrastruktur. Det är något som borde genomsyra även elnätsutbyggnaden. I dagsläget premieras traditionell nätutbyggnad trots att det väldigt sällan är den effektivaste och billigaste vägen framåt.

Vi borde reformera intäktsregleringen så att investeringar i smart teknik, digitalisering, flexibilitet och lagring blir mer lönsamt än att bara bygga nytt fysiskt nät. Då blir det också mer attraktivt för nätföretag att investera i den typen av lösningar. Det ökar kapaciteten, och det möjliggör både laststyrning och mer användning än om man bara förlitar sig på kabel och ledning. Då minskar dessutom intrången och konflikterna bland markägare och lokalsamhällen betydligt eftersom vi nyttjar den befintliga infrastrukturen på ett bättre sätt. Det är i sanning att bygga både modernt och marksnålt.

Elnätsverksamheten är ett naturligt monopol. Konsumenter och företag har begränsade möjligheter att välja en annan nätägare, och det är därför extra viktigt att deras intressen skyddas och att deras frihet och möjligheter värnas.

Centerpartiet föreslår därför större transparens hos nätbolagen. Vi föreslår också att nätavgifterna ska vara rimliga och att Energimarknadsinspektionen ska få tydligare möjligheter att ingripa. Här krävs, liksom när det gäller propositionen som hanterades i föregående debatt, en bättre transparens kring var man kan ta ut effekt och var man kan pytsa in ny effekt och ny produktion. Vi vet att andra länder är betydligt bättre än Sverige när det gäller detta.

Det är helt enkelt inte rättvist, herr talman, att konsumenterna bär orimliga avgifter, speciellt när elnätets utbyggnad ska finansieras, samtidigt som vi vill pressa kostnader. Detta går propositionen tvärtemot. Det är 16 miljarder nya kronor som konsumenterna ska betala. I stället för att fokusera på teknik och möjligheter när man planerar transmissionsledningar fokuserar man i dag på nätbolagens vinster.

Det är därför också angeläget att pröva nya projekt och göra samhällsekonomiska analyser. Det gäller även Svenska Kraftnät. Man ska då ta hänsyn inte bara till behovet av el utan också till miljöpåverkan, markintrång och natur- och boendemiljö. Det sker i dag i väldigt liten utsträckning.

I en modern elnätsutbyggnad för man dialog med berörda i stället för att använda den envägskommunikation som vi många gånger ser i dag. Här behövs betydligt tuffare styrning till Svenska Kraftnät från regeringen.

Den proposition vi har på vårt bord och som vi ska fatta beslut om i morgon visar att regeringen börjar förstå behovet av förändring. Det är bra. Men det här handlar inte bara om att justera befintliga regler, som regeringen gör. Vi behöver en modern, helhetsinriktad energipolitisk reform där nätet är en del men där man också ser till hela behovet i framtiden, både industriellt och hemma hos hushållen. Det behöver ske utan att beloppen på elnätsfakturorna skenar på det sätt som regeringen nu möjliggör.

Om regeringen på riktigt ska jobba för framtidens el- och gasnät, vilket är propositionens namn, får den också återkomma med ett bredare lagförslag i linje med det vi föreslår i våra motioner. Det ska vara ett lagförslag som moderniserar ellagen, belönar smart teknik, stärker konsumentskyddet och säkerställer att varje ledningsbygge prövas utifrån hela samhällets bästa. Först då har vi ett i sanning modernt elnät.