Fru talman! Betänkandet NU10 behandlar regelverket för framtidens el- och gasnät. Ni hör att vi inte släpper elfrågorna så lätt. Det är andra debatten i dag om elnät och el.

Vad gäller gasnät måste jag erkänna att mina kunskaper om det området är begränsade. Därmed inte sagt att det inte skulle vara lika viktigt. Men på det här området litar jag på de slutsatser som regeringen har landat i vad gäller lagen om gasmarknadsdirektiv.

Jag kommer sedan till frågan om elnät. Jag har i flera debatter just från denna talarstol försökt berätta om hur elnätsägare har höjt sina elnätsavgifter år efter år och hur kunderna har varit rättslösa när det gäller att kunna påverka sin situation.

Jag brukar vara en enkel debattör som i mina debatter kommer med jordnära exempel från vardagen. Det närmaste jag nu kan komma på är min egen elräkning.

Så här fördelas kostnaden på min elräkning, och jag väljer oktober: Eldistribution står för 60 procent av räkningen, och resterande 40 procent är för elhandel. Om jag från hela elräkningen räknar bort det som går till staten via moms och energiskatt är det 38 procent som går till staten. Det är bara en reflektion.

Sedan ska man komma ihåg att de som valde rörligt elpris i mitt prisområde har betydligt lägre procenttal vad gäller elhandel än de 40 procent som jag har, men det är bara fram tills att Aurora Line öppnade för några veckor sedan. Vi ser konsekvenserna av det hemma hos mig.

Fru talman! När det gäller avregleringen som skedde i mitten av 90talet gjordes den givetvis med argument om konsumenternas frihet att välja. Moderaterna var de som lade fram den första motionen om avreglering av elmarknaden. Jag tror att den kom redan 1992.

Det är ingen nyhet i sig att borgarna alltid har varit emot reformer som gynnar befolkningen brett: Man kan ta allt från allmän rösträtt till sjukvård. Men man tycker om marknadsexperiment. Det som förvånade mig var att den socialdemokratiska regering som tillträdde 1994 i stort sett kopierade förslaget som borgarna jobbat med och slutförde Moderaternas plan, med ett ikraftträdande av avregleringen av elmarknaden den 1 januari 1996.

När samhällsviktiga funktioner som eldistribution och elproduktion avregleras blir det i varje fall lite knepigt när det inte går att välja elnätsoperatör. Då hittar man på en myndighet som ska försöka efterlikna en marknad.

Hur funkar det då i dag med Energimarknadsinspektionen? Den har förlorat ett antal gånger när det gäller hur stora intäktsramarna får vara. Vad vi kan konstatera är i varje fall att det inte går någon nöd på bolag som äger elnät i Sverige i dag.

Nåväl. Vi får väl jobba vidare med att försöka skydda svenska folket från oskäliga kostnader. Jag och Vänsterpartiet hävdar att låga kostnader är samhällsviktigt för alla medborgare och en förutsättning för att lyckas med den gröna omställningen av hela samhället. Det är avgörande för Sveriges konkurrenskraft att vi har låga kostnader i sin helhet för att få fram el till konsumenterna.

Jag har ställt mig bakom två reservationer. Jag lyfter fram reservation 1, men jag står givetvis bakom dem båda.

Jag ska citera kort från Centerpartiets motion. Jag är glad att Centerpartiets representant har hunnit komma till kammaren. Det är en mening som jag hävdar säger det mesta: ”Här ser vi exempelvis oroande tecken på att regeringen i vissa fall gynnar nätföretagen framför elkonsumenterna på ett ensidigt sätt.”

Det speglar mycket var vi är när vi försöker att reglera det till konsumenternas fördel. Hit hör givetvis frågan om industrin, den gröna omställningen och vår konkurrenskraft i det läge vi befinner oss i.

Vi ska ha företag som, oavsett vad de håller på med, ska kunna tjäna pengar på det som de är duktiga på. Det är mycket rimligt. Men vi har sett hur höjningar på elnätsavgifter med pengar som skulle ha gått till investeringar i själva verket till stor del har gått till moderbolaget, som i sin tur delat ut stora delar till ägarna.

Om jag har pengar på banken får jag vara nöjd om jag får 2 procent i ränta. Jag tittade efter i morse för att se hur mycket jag får i ränta på mitt sparkapitalkonto. Det var 1 procent. Och det är klart att banken inte gör miljardvinster för att dela ut dem till mig. Men när bolag som har monopol på det som de säljer ska ha tvåsiffriga belopp i vinst sticker det såklart i ögonen på befolkningen, som betalar kalaset.

Jag hävdar att det endast är Systembolaget som har lika säkra kunder som elnätsföretagen.

Fru talman! När det svenska samhället elektrifierades var det naturligt att alla hushåll skulle få el indraget i sina hem. Samhället tog kostnaderna, för man ansåg att elektrifieringen är en samhällsnytta som alla ska kunna ta del av. Den by som jag kommer ifrån fick el i slutet av 40-talet, vilket egentligen var tidigt. Kostnaden tog samhället gemensamt. Visst fanns det symboliska avgifter för alla tjänster som erbjöds, men det jag vill säga med detta är att man drog kilometervis med ledning till enstaka gårdar, för vi byggde gemensamt det man tyckte var samhällsviktigt för alla medborgare.

När det gäller sådant som man förväntar sig att alla ska ha och kunna använda i dag, till exempel internet, kan kostnaden för att få samma tjänst indragen skilja med 100 000 kronor. Har vi ändrat synen på hur vi fördelar kostnader för samhällsviktig service?

Herr talman! Jag vet att några tycker att marknaden och konkurrensen är det bästa för att hålla priser nere, och jag håller med om att detta stämmer i väldigt många fall. Men när det gäller elnät, som är en monopolmarknad, blir det ungefär som att låta pyromanen vara räddningsledare för brandkåren.