Fru talman! Mina synpunkter i den här frågan gäller kanske inte det som görs – vi behöver såklart implementera nödvändig EU-lagstiftning – utan det som inte görs på elmarknadsområdet. Det är ju en missad chans att lägga fram fler viktiga reformer.

Vi har i grunden en helt misslyckad energipolitik, där vi ser en tvärnit för utbyggnaden av ny kraftproduktion. I ett läge där Sverige kraftigt skulle behöva öka utbyggnadstakten för ny kraftproduktion minskar den i stället – den tvärnitar. Den kommer enligt prognosen att ha minskat med 75 procent under den period på tre år som den här regeringen har styrt. Det är en katastrof för elektrifieringen och för klimatomställningen men även för Sveriges konkurrenskraft och i slutändan inte minst för vår säkerhet.

Ett övergripande problem, fru talman, är att det inte finns ett mål för effekt. Det är en av grundanledningarna till de svajiga elpriser vi har sett de senaste åren. Vi har inte minst nu i dagarna haft otroligt svajiga elpriser. Det här skulle man kunna förebygga.

Vi skulle behöva ett mål för mer reglerbar effekt till både 2030 och 2035 – så kallad grön baskraft. Just nu har Europa dessutom ett farligt beroende av rysk fossil energi som vi behöver sätta stopp för. Tidöpartierna har i stället gjort tvärtom och ökat beroendet av fossila bränslen.

Det skulle gå alldeles utmärkt att fasa ut det fossila genom att fortsätta bygga ut inte minst solkraft och vindkraft, tillsammans med grön baskraft som balanserar elsystemet. Det skulle ge både billig och stabil energi i närtid.

Med grön baskraft avser jag höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen samt energilagring i form av vätgas, pumpkraft, värmelagring och gasturbiner drivna på förnybara bränslen. Det handlar också om efterfrågeflexibilitet, alltså smart styrning av till exempel elbilar och värmepumpar.

För att snabbt få dessa viktiga resurser på plats behövs en aktivare politik för elmarknaden. Det gäller inte minst efterfrågeflexibilitet, som ju är ett av de snabbaste och billigaste sätten att få in mer reglerbar kraft och därmed kapa pristopparna. För att möjliggöra för många små användare att bidra till detta behövs nya roller på elmarknaden.

Det är ganska många år sedan EU bad Sverige att införa rollen oberoende aggregator. En sådan kan till exempel vara ett företag som genom avtal klustrar ihop många värmepumpar och därmed bildar ett virtuellt kraftverk som kan reglera och vara med på elmarknaden och balansera – och även balansera priserna.

Sverige har dock varit otroligt senfärdigt med detta, och nu ser det ut som att vi får det först 2028. Det gör att stora volymer flexibilitet stängs ute från marknaden, och det blir inte möjligt att samla kunder som har olika elhandlare under en aggregator.

Konsekvensen av det här, fru talman, är att vi får högre pristoppar än vi annars hade behövt ha. Det är den yttersta konsekvensen för Sveriges alla elkunder, och det är synd. Det är en missad chans att se till att kapa dessa pristoppar på ett smart och effektivt sätt.

Vi behöver också frigöra potentialen för smart elbilsladdning, men här utmanas innovativa företag av att nätägare har olika effekttariffer. Vi har 170 olika elnätsbolag och dessutom olika sätt att ansluta till dessa tjänster. Vi skulle därför behöva harmonisera elmarknaden på ett betydligt mer omfattande sätt. Inte heller här ser jag några initiativ från regeringen.

Fru talman! Sist men inte minst ser vi ett annat stort problem på elmarknaden – ett moment 22. Vi behöver ju mer billig el i närtid och en industripolitik som möjliggör klimatomställningen, men i stället har vi fastnat i ett farligt moment 22 där utbyggnaden av ny elproduktion tvärnitat och industrins elektrifiering skjuts på framtiden.

Tre år av denna antielektrifieringspolitik har tyvärr gett resultat. Industrins klimatomställning och utbyggnaden av ny elproduktion har fastnat i detta moment 22. Företagen kan inte lita på att det finns långsiktiga spelregler som gör att omställningen lönar sig. Elproducenterna å sin sida avvaktar eftersom de inte är säkra på att denna efterfrågan på mer el kommer.

Därför krävs det att staten tar en mer aktiv roll på elmarknaden och bryter dödläget mellan elproducenter och industri. Miljöpartiet föreslår därför det vi kallar elektrifieringsavtal. Det är ett träffsäkert och effektivt medel för att överbrygga detta problem.

Det handlar om att sluta avtal mellan en industri som ställer om och fasar ut det fossila och elproducenter som vill och kan producera mer el – och sluta prisgapet på i dagsläget omkring 15 öre, som gör att detta har fastnat i ett moment 22. Det skulle kunna få fart på utbyggnaden.

Miljöpartiet har beställt en utredning från riksdagens utredningstjänst som visar att vi kan få fram ungefär 50 terawattimmar till en tiondel av kostnaden för regeringens kärnkraftssubventioner på en bråkdel av tiden. Detta ihop med potentialen för energieffektivisering gör att vi då kan förse industrin med den el som man faktiskt behöver.

Slutligen, fru talman, ska jag också beröra den fråga vår reservation gäller. Vi instämmer i att det är väldigt klokt att titta på Norge, som har hittat en bra modell för anvisade avtal. Det ska inte vara så att man drabbas av väldigt höga elkostnader för att man inte har möjlighet att vara en aktiv elkund. Det behövs ett bättre skydd för de elkonsumenter som inte är aktiva på elmarknaden. Vi yrkar därför bifall till den reservation som finns i betänkandet.