Fru talman! Betänkande NU8 handlar om förbättrad utformning av EU:s elmarknad. Jag vill börja med att konstatera att orsaken till att svenska kunder fått betala ockerpriser på el, framför allt efter Rysslands krig mot Ukraina, är just vår gemensamma elmarknad med EU. Samtidigt hade Tyskland nog lite för bråttom att avveckla sin kärnkraft.

Ibland, fru talman, är det svårt att vara politiker när man vill förhålla sig till fakta och har svårt att blåljuga eller lämna relevanta fakta utanför, det vill säga att inte direkt ljuga men inte berätta allt som man själv vet.

Tyskland förlitade sig till 100 procent på rysk gas när man fattade beslutet att avveckla kärnkraften, det som kallas Energiewende. Jag kommer ihåg när vi från Energikommissionen var till Tyskland 2015. Någon berättade hur bra leveransen av rysk gas fungerade – man kunde till och med ställa klockan med exakthet efter när den skulle levereras.

Jag vill inte skylla Tysklands beslut om vilka energislag man ska ha i sin energimix för att vi har fått betala skyhöga elpriser ibland. Nej, det skyller jag faktiskt på den här regeringen och även på de andra partierna som inte har vågat ställa upp på Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser, alltså att separera prissättningen för exportdelen. Sverigepriserna, som vi har valt att kalla dem, kommer från Bengt Ekenstiernas förslag. Han kallar det Beken-modellen. Man skulle ha sparat mycket pengar åt svenska konsumenter och regeringen om man hade infört det.

Tillbaka till EU:s elmarknad. Propositionen är delad i två beslutspunkter. Vänsterpartiet och jag har valt att inte bråka om lagändringen som bland annat syftar till att genomföra de ändringar i EU:s elmarknadsdirektiv som vi har hört om i alla tidigare anföranden här och att minska antalet kvotpliktiga aktörer i elcertifikatssystemet.

Den andra beslutspunkten, som Socialdemokraterna har berättat om så bra, handlar om att nätföretag ska anvisa en elleverantör till elanvändare som saknar elleveransavtal.

En anvisad elleverantör fungerar alltså bland annat som en sistahandsleverantör i elmarknadsdirektivets mening. Det finns dock ingen reglering om förfarandet för att utse en sådan elleverantör. I propositionen anförs att det därmed är nödvändigt att reglera det här. Det kan jag hålla med om.

Regeringen anför vidare att det för närvarande pågår en grundläggande översyn, bland annat av systemet med anvisade elleverantörer, och att inriktningen för den aktuella propositionen därför bör vara att införa den reglering som är oundgängligen nödvändig för att genomföra EU:s ändringsdirektiv, som det här handlar om. Regeringen föreslår därför att nätföretag ska välja en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt.

När det gäller detta, fru talman, kommer vi till en annan slutsats än regeringen. Det gäller motionen från Socialdemokraterna som syftar till att stärka och skydda konsumenterna. Jag tycker att det är på tiden att man står på konsumenternas sida när man utformar lagar. Motionen förordar ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag om upphandling av anvisade elavtal av den typ som gäller i Norge och som vi hört om.

Detta skulle innebära krav på regelbundna upphandlingar av ett anvisat elhandelsföretag. Ett sådant upphandlingsförfarande skulle medföra att elhandelsföretag fick konkurrera om de kunder som inte gjort ett aktivt val – något som i sin tur sänker elpriserna för dessa kunder. Kort sagt, fru talman, litar jag inte på att nätföretagen väljer på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt.

Om nätföretaget även är dotterbolag till ett elproducerande bolag behöver man inte ha kommit på stubinen eller krutet för att förstå att det uppstår lite misstänksamhet när det gäller transparensen i valet av elleverantör.

Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.