Fru talman! I det här ärendet kommer jag att koncentrera mig på en enda sak, nämligen kostnaderna för och utformningen av systemet för anvisade elavtal. Vi är nämligen överens om det andra.

Elmarknadens reglering bygger på den ganska enkla idén att kunderna ska vara aktiva och själva välja det avtal som passar dem allra bäst, men vi vet förstås att verkligheten inte alltid är så enkel. De allra flesta svenskar vill bara få så billig el som möjligt. Många människor – studenter, unga vuxna, äldre, personer som har flyttat eller människor som befinner sig i en utsatt livssituation – hinner eller orkar inte alltid välja. Ibland förstår de inte hur eller vad man ska välja. Då hamnar de i ett anvisat elavtal. Det rör sig inte om en så liten grupp som man kan tro – nästan var tionde elkund har ett anvisat avtal. Det handlar alltså om tiotusentals hushåll och hundratusentals människor. Det är de som i dag får betala mest för elen.

Systemet med anvisade avtal har funnits länge. Syftet var gott – även den som är en passiv kund ska få el levererad och inte bli utan. Att elbolagen ska få betalt för den el som används är förstås också högst rimligt.

Med tiden har det dock uppstått en tydlig snedvridning. Priserna på anvisade avtal har stigit snabbare än på andra. Klagomålen har ökat. De som inte valt betalar i dag på ett år hundratals, eller ibland tusentals, kronor mer för elen än andra kunder. Elhandelsföretag inom koncerner har dessutom ofta högre anvisade priser än fristående elhandelsföretag.

Det här är förstås helt bakvänt. I andra valsystem har vi gjort annorlunda. I Sverige har vi exempelvis valt att ha en välfungerande förvalsfond i pensionssystemet. Den är billig, effektiv och väldigt konkurrenskraftig, just för att man ska kunna lita på att ett icke-val inte blir ett dåligt val.

Det här är en grundläggande princip: Den som inte väljer, eller inte fullt ut förstår hur eller vad man ska välja, ska inte straffas för det. På elmarknaden är det precis tvärtom. Det är därför Socialdemokraterna vill förändra modellen för anvisade avtal. Vi behöver ett system där de elhandlare som tar emot anvisade kunder inte får det mer eller mindre automatiskt. Det ska i stället ske i tuff konkurrens. Villkoren för anvisade kunder ska upphandlas regelbundet. Staten ska kontrollera processen, och företagen ska tävla om att erbjuda det bästa priset och de bästa villkoren.

Vi vet att en sådan modell fungerar. Vi har sett exempel där upphandling leder till lägre priser, mer transparens och ett tydligare konsumentskydd. När företag måste konkurrera om de passiva kunderna och inte bara de aktiva, ja, då sjunker också kostnaderna.

Låt oss vara ärliga: Det är inte rimligt att de som inte riktigt förstår sig på elmarknadens djungel ska bära bördan av marknadens högsta priser. Det är i sig ett misslyckande. Ett välfärdssamhälle ska bygga på trygghet, inte på att de som halkar efter ska betala mer.

Därför, fru talman, är vår hållning tydlig. Sverige behöver ha en modell där anvisade elhandelsföretag upphandlas regelbundet, passiva kunder skyddas och priserna pressas genom konkurrens mellan företagen, inte en modell där man straffar de minst aktiva och de mest utsatta. Vi vill att regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med sådana förslag. Det är förstås rimligt, det är kostnadseffektivt och det är framför allt rättvist. Därför yrkar jag bifall till vår reservation.