Fru talman, ledamöter och åhörare! Den förra EU-majoriteten beslutade om två lagpaket som hade kunnat ge en Brysseleffekt på företag över hela världen. Lagpaketen skulle se till att företag inte bara får konkurrenskraft långsiktigt utan också tar ansvar för människor, miljö, klimat och natur. Jag talar om lagen om hållbarhetsrapportering och lagen om tillbörlig aktsamhet. De två lagpaketen är en viktig del av EU:s gröna giv och bygger på internationella standarder från FN och OECD.

Bakom de formella orden hållbarhetsrapportering och tillbörlig aktsamhet ryms människor och deras livsmiljöer. Det handlar om att företag ska se till att det inte finns barnarbete, tvångsarbete eller undermåliga arbetsvillkor i deras värdekedjor. Det handlar om att företagen ska se till att de inte orsakar miljökatastrofer såsom förgiftat vatten eller dammar som brister och översvämmar hela samhällen. Det handlar om att minska klimatutsläppen.

Det borde vara självklart med lagstiftning som säger att företag ska hantera risker för att se till att varor inte produceras på bekostnad av människors liv eller vår planets ekosystem, som redan är satta under stor press.

Konsumenter vill ha transparens och insyn, och investerare efterfrågar hänsyn. Men den nuvarande EU-majoriteten tycker inte alls att detta är självklart. Ett så kallat stop-the-clock-direktiv har tagits fram för hållbarhetsrapporteringen. Det innebär att man skjuter upp den nuvarande lagstiftningen, som redan hade implementerats i Sverige och andra medlemsländer, för att kunna förhandla i EU och ta fram en ny lagstiftning där ambitionerna sänks.

Det kallas regelförenkling, men jag tycker att det är mer sjyst att kalla det för vad det faktiskt är: en ordentlig ambitionssänkning. Miljöpartiet i EU-parlamentet röstade emot det. Förslaget är att lagstiftningen ska omfatta så pass stora och få företag att det inte blir mer än en tummetott kvar av lagstiftningen.

Partigruppen EPP i EU-parlamentet, med kristdemokratiska och konservativa partier, har förhandlat fram drastiska försämringar i båda lagpaketen. Förhandlingarna har periodvis skett med extremhögern.

Försämringarna kommer att slå mot svenska företags konkurrenskraft, just för att svenska företag ligger långt framme i arbetet med att säkra risker i värdekedjorna. De kommer att slå mot transparensen i hållbarhetsarbetet, och de kommer att sänka omställningstrycket som har sikte på klimatet och respekten för mänskliga rättigheter och miljö när det gäller företag i EU.

När lagpaketet om tillbörlig aktsamhet, som är en systerlagstiftning till hållbarhetsrapporteringen, förhandlades i EU gick en grupp svenska företag ut med ett offentligt brev riktat till näringsministern. De menade att Sverige, alltså Tidöregeringen, riskerade att underminera den utveckling som skett inom området för att uppfylla FN:s och OECD:s standarder för ett hållbart företagande. Regeringen lobbade hårt för drastiska försämringar i EU, och det fick genomslag.

Företagen bad näringsministern att i stället stötta en stark lagstiftning. Det var bland andra Ericsson, Ica, Ikea och Volvo Cars, så det är inga småföretag vi pratar om. Men näringsministern lyssnade inte.

Den första lagstiftningen om hållbarhetsrapportering, som fortfarande var ambitiös och som den förra EU-majoriteten tog fram, var Tidöregeringen mycket sen med att införa – så pass sen att EU-kommissionen inledde en process mot Sverige och hotade med att dra Sverige inför EUdomstolen. Men till sist införde regeringen den.

Faktum är att EU-kommissionen vid årsskiftet drev 43 ärenden mot Sverige gällande just att Sverige är sent med att införa lagstiftning eller gör det på ett undermåligt sätt. Det är betydligt fler ärenden än mot våra grannländer Danmark och Finland. När det nya direktivet kom, med en sänkt ambitionsnivå för hållbarhetsrapporteringen, var Tidöregeringen dock såklart blixtsnabbt på bollen.

Hur såg det då ut under den förra mandatperioden? Då visade den rödgröna regeringen ledarskap i de här frågorna och drev på i EU för en stark lagstiftning för mänskliga rättigheter och miljö och för hållbarhetsrapportering, med mycket kontakt med företag och olika typer av arbetsmiljöorganisationer och miljöorganisationer.

Tidöregeringen har gjort precis tvärtom. Man visar inget ledarskap alls i EU för klimat, miljö eller mänskliga rättigheter. Man visar heller inget ledarskap för den konkurrenskraft som följer av att vara progressiv i klimatomställningen och när det gäller att säkra risker i värdekedjorna.

Om och om igen har vi hört från Tidöregeringen att det är i EU som omställningen ska ske och att Sverige inte ska gå före. Sanningen är dock att Tidöregeringen vill vattna ur såväl här hemma som i EU. Det blir så att säga ett race to the bottom. Samtidigt har ytterligare en av våra planetära gränser överskridits, och mänskliga rättigheter fortsätter att kränkas, till exempel när det gäller barnarbete.

Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige ska visa ledarskap och driva på i EU för att dessa drastiska försämringar inte ska accepteras. Man bör i stället driva på för de ursprungliga, ambitiösa lagpaketen.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

I detta anförande instämde Linus Lakso (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 november.)