Herr talman! I dag behandlar vi en proposition som i grunden handlar om något mycket enkelt: att stärka tryggheten för dem som är allra mest beroende av att socialtjänst och LSS-verksamheter fungerar som de ska. Det är barn, unga, personer med funktionsnedsättning och äldre människor som har rätt att mötas av seriösa utförare, rättssäkert stöd och en verksamhet som följer lagen.

Regeringen lägger därför fram en rad skarpa och, enligt min uppfattning, väl avvägda verktyg. Syftet är tydligt: att stoppa oseriösa aktörer, säkerställa att tillståndsplikt tas på allvar och ge kommuner och Ivo bättre möjligheter att agera snabbt när något går fel.

Jag ska nu tala om sanktionsavgifter – äntligen ett tydligt ekonomiskt ansvar! Ett av problemen i dagens system är att det faktiskt inte finns någon regelrätt sanktionsavgift riktad mot utförare inom SoL eller LSS när de bryter mot tillståndsvillkor eller slarvar med registerkontroller. I dag är verktygen antingen milda – uppmaningar, dialoger, förelägganden – eller extremt ingripande, som återkallande av tillstånd.

Förslaget att införa sanktionsavgifter är mycket välkommet. Med de nya reglerna får Ivo möjlighet att besluta om sanktionsavgift när en verksamhet bryter mot sina tillståndsvillkor eller när den anställer personal utan att göra den lagstadgade registerkontrollen. Det här är inte detaljfrågor; det handlar om barns och brukares trygghet. Det kan till exempel gälla en nyanställd på ett HVB-hem som börjar utan att registerkontrollen är klar. Det är bråttom, säger arbetsgivaren. Vi tar det här senare!

I dag kan den här typen av övertramp gå förbi utan konsekvenser. Med en sanktionsavgift blir det tydligt att slarv inte är acceptabelt. Detta skapar ordning och reda, och det gynnar de verksamheter som redan gör rätt.

Det handlar vidare om snabbare stopp för oseriösa utförare. Det kan låta märkligt, men med dagens lagstiftning kan Ivo inte omedelbart stänga en verksamhet som saknar tillstånd – trots att det är olagligt att driva den.

Skälet är att SoL och LSS hittills har saknat en bestämmelse om omedelbart verkställbara förbudsbeslut. Det betyder att även om Ivo upptäcker en olovlig verksamhet måste myndigheten först fatta beslut, sedan underrätta och sedan ge möjlighet att yttra sig. Under tiden fortsätter verksamheten. Det har funnits fall där olovliga HVB-hem och LSS-boenden har kunnat fortsätta i veckor eller månader innan processen är klar.

Det är denna otillräcklighet som nu rättas till när Ivo får möjlighet att stoppa verksamheten omedelbart. Det är en av propositionens starkaste och mest konkreta förstärkningar av tillsynen. Det är precis så här tillsyn ska fungera: snabbt, tydligt och med de utsattas trygghet i centrum.

Utnyttjas inte tillståndet kan det återkallas. Regeringen föreslår att tillstånd ska kunna återkallas om de inte används på sex månader. Det här är ett smart grepp. Det motverkar att aktörer samlar på sig tillstånd i väntan på framtida affärsmöjligheter utan att faktiskt bedriva seriös verksamhet.

Vi har sett exempel där företag har haft en hel portfölj av tillstånd, inte sällan för att kunna sälja dem eller snabbt växla upp. Det är inte syftet med socialtjänstens regelverk. Tillstånd ska användas för att hjälpa människor, inte för att spekuleras med. Vi har till och med sett annonser på Blocket om tillstånd.

Herr talman! Lämplighetsprövning tydliggör ansvar för juridiska personer. Att förtydliga att även juridiska personer och inte bara deras företrädare ska bedömas i lämplighetsprövningen är en mycket bra skärpning. Det innebär att hela organisationens trovärdighet blir föremål för bedömning och inte bara den person som råkar skriva på ansökan. Detta är särskilt viktigt i en bransch där bolag snabbt kan byta ägare, styrelse eller namn. Förslaget stärker Ivos verktyg och höjer ribban för seriöst företagande.

Kommunernas anmälningsskyldighet utökas. En annan central del är alltså den utökade anmälningsplikten till Ivo. Kommunerna kommer nu att behöva anmäla alla typer av verksamheter inom SoL och LSS som de misstänker saknar tillstånd eller där det finns allvarliga brister.

Det kan till exempel vara en biståndshandläggare som gör ett uppföljningsbesök i en hemtjänstverksamhet och upptäcker att brukare lämnas utan tillsyn, att dokumentation saknas och att personal inte talar svenska. I dag kan kommunens skyldighet att anmäla vara otydlig, men med den nya anmälningsplikten ska detta direkt rapporteras till Ivo. Det är en logisk och viktig förändring. Kommunerna är ofta först på plats när något inte fungerar. Det här är en förstärkning av hela tillsynssystemet.

Det blir en höjd särskild avgift när kommuner inte verkställer beslut. Förslaget att höja den särskilda avgiften när kommuner inte verkställer beslut inom skälig tid är nödvändigt. Den som fått ett gynnande beslut om en insats, en plats eller ett stöd har rätt att få detta i praktiken. Det här handlar inte om en administrativ fördröjning utan om ett brott mot en rättighet. När avgiften höjs blir konsekvensen tydligare om kommunen låter ett beslut bli liggande. Den höjda avgiften gör det tydligt att beslut ska omsättas i handling, och det stärker rättssäkerheten för både barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

Herr talman! Det kan handla om en person som beviljas en LSS-insats men får vänta ett helt år innan kommunen hittar en lösning. Det innebär att personen står helt utan det stöd som man i den beslutade insatsen har bestämt att han eller hon har rätt till. Höjda avgifter gör att det här inte längre kan betraktas som väntetid. Det blir i stället ett brott mot rättigheten och kostar därefter.

Sammanfattningsvis fyller propositionen flera viktiga luckor i dagens regelverk. Den ger Ivo skarpare verktyg, ökar ansvaret för utförare, tydliggör kommunernas roll och stärker tryggheten för dem som behöver stödet mest.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag i betänkandet.