Herr talman! Att lära sig ett nytt språk är nyckeln till integration, arbete och delaktighet i demokratin. Miljöpartiet anser att kvaliteten på sfi behöver öka och att genomströmningen behöver förbättras i sfi-systemet för att fler som är nya i Sverige eller har levt här väldigt länge men ännu inte kan svenska snabbare ska få tillräckliga språkkunskaper för att hitta sin plats och hitta hem i Sverige, i samhället och på arbetsmarknaden.

Miljöpartiet ser att sfi med högre kvalitet som påbörjas tidigare och är enklare att kombinera med arbete är en viktig väg framåt. Kraven på kvalitet och flexibilitet på sfi-utbildningarna måste öka. Regeringens proposition innehåller några förbättringar, till exempel flexibilitet att bo i en kommun och arbeta och/eller plugga i en annan, men jag vill fokusera på begränsningen av rätten till sfi till tre år. Det redogörs inte för några belägg för varför det skulle vara bra. Det är en alltför snäv och dåligt underbyggd tidsram som riskerar att bli kontraproduktiv. Förslaget avviker från utredarens förslag om en fyraårsgräns utan att det presenteras en övertygande motivering för denna skärpning.

Miljöpartiet kan acceptera förslaget med en tidsgräns på fyra år, men det måste finnas generösa och rättssäkra möjligheter till förlängning för den som behöver det. Vi kan inte acceptera regeringens förslag om ännu skarpare tidsgränser än det finns underlag för och som dessutom saknar stöd i forskning och beprövad erfarenhet.

Att lära sig ett språk är som sagt nyckeln till integration, arbete och delaktighet i demokratin. Att neka människor denna möjlighet genom att sätta en alltför skarp och kort tidsgräns är att aktivt skapa utanförskap. Det är en kortsiktig och inhuman politik som Sverige inte ska bedriva.

Regeringens förslag riskerar att skapa ett A- och ett B-lag där de med god studievana och gynnsamma förutsättningar klarar den kortare tidsgränsen men de som behöver mest stöd lämnas efter. Detta riskerar att särskilt drabba personer med kort eller ingen utbildningsbakgrund. Det påpekas bland annat av Botkyrka kommun och SPSM. De påpekar att elever på studieväg 1, som ofta saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, behöver betydligt längre tid än tre år. Att stänga dörren för dem är att ge upp om dem som mest behöver tillräckligt med tid att tillgodogöra sig en högkvalitativ utbildning.

Det handlar om kvinnor. Flera remissinstanser, såsom Diskrimineringsombudsmannen och Jämställdhetsmyndigheten, lyfter fram att kvinnor oftare är föräldralediga under längre perioder. En strikt tidsgräns kommer att oproportionerligt missgynna kvinnor och deras möjlighet till etablering. Det riskerar även att missgynna personer som kombinerar studier med arbete. För att man inte ska skapa inlåsningseffekter där individer väljer bort arbete för att inte förlora rätten till sfi måste systemet vara flexibelt. Många, inklusive Svenskt Näringsliv, påpekar vikten av att kunna kombinera arbete och studier, vilket ofta förlänger studietiden.

Förslaget riskerar också att drabba personer med funktionsnedsättningar eller ohälsa. Det påpekas bland annat av Hörselskadades Riksförbund och SPSM, som menar att förslaget inte tar tillräcklig hänsyn till de behov personer med funktionsnedsättningar eller perioder av sjukdom har av en anpassad studietakt.

Vad vill då Miljöpartiet se? Det handlar om fokus på kvalitet, flexibilitet och resurser. Vi vill investera i kvalitet, individanpassning och större möjligheter att kombinera sfi och jobb. Vi vill inte ha alltför strikta tidsgränser. Vi vill se en utbildning som bygger på varje individs potential och som ger reella förutsättningar för livslångt lärande.

En lång rad remissinstanser, däribland fackförbund, myndigheter och kommuner, har varnat för att en treårsgräns är för kort. Det riskerar att leda till att ett stort antal elever inte hinner slutföra sin utbildning. Det skapar i förlängningen utanförskap i stället för integration.

I stället för att sätta en tidsgräns blir det nu ännu viktigare att prioritera åtgärder som att säkra resurser för högre kvalitet och att stärka individanpassning och flexibilitet. Det gäller till exempel möjligheten att kombinera arbete med studier. Det handlar även om obligatoriska kartläggningar med reella stödinsatser och att asylsökande ska ha rätt till sfi från dag ett. Att vänta med språkinlärning är slöseri med mänsklig potential och samhällets resurser.

Jag lånar min röst till sfi-lärare från Örebro som publicerade en debattartikel i Svenska Dagbladet den 23 april förra året:

”Många av våra elever är kvinnor och några är män. De kommer från olika länder, men gemensamt för merparten är att de är mycket studiemotiverade. De vill lära sig. De är nyfikna, hungriga och tacksamma. Alla lärare är ’bästa lärare’! De kommer tidigt varje dag för att inte missa lektionstid. Vi möter mycket värme och glädje i klassrum och korridorer. Många studerar själva på fritiden genom att leta upp filmklipp på Youtube där de kan lära sig ännu mer svenska. De skriver ord som de snappat upp på våra lektioner. Många uttrycker hur mycket de uppskattar sina 15 lektionstimmar i veckan. Då får de möjlighet att föra samtal på svenska med dem som behärskar språket.”

Vidare: ”Att gå från analfabet till läsande vuxen är en komplex process. Längs vägen ska du lära dig hantera och styra en penna, tolka bilder och symboler, förstå att en bokstav symboliserar ett eller flera ljud, som tillsammans med andra blir till ord som i sin tur kan sättas ihop till meningar. Du ska också bygga upp ett ordförråd så att du kan uttrycka dig i tal och skrift. Många av våra elever talar modersmål som ligger långt ifrån det svenska språket, vilket spär på utmaningen ytterligare. Trots det ser vi ständigt framsteg hos våra elever.”

Och slutligen: ”Vi tror på våra elever och vet att de kan lyckas – med hjälp av en klok och rimlig plan. Men tre år är långt ifrån tillräckligt för att som analfabet göra denna enorma resa. Vi vet att det inte fungerar på så kort tid.”

Som jag inledde med att säga är att lära sig ett nytt språk nyckeln till integration, arbete och delaktighet. Att neka människor denna möjlighet genom att sätta en alltför skarp och kort tidsgräns är att aktivt skapa utanförskap. Det är en kortsiktig och inhuman politik som Sverige inte ska bedriva.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som handlar om att tidsgränsen för sfi ska vara fyra år i enlighet med utredningens förslag i stället för regeringens ogrundade förslag om skarpare tidsgräns.

(Applåder)