Herr talman! I dag debatterar vi kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om politisk reklam. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Herr talman! Det här handlar om någonting väldigt grundläggande: att människor ska kunna lita på den politiska information som de möter. I dag får vi våra budskap via sociala medier, annonser och digitala plattformar. Alldeles för ofta är det svårt att veta vem det är som står bakom budskapen.
EU:s nya regler för politisk reklam har ett tydligt mål, och det är öppenhet. Väljare ska inte behöva gissa vem som betalar, vem som driver kampanjen eller varför just de får en viss annons vid ett visst tillfälle. Allt det här ska vara synligt.
Vad är det då som ligger bakom att just jag eller du får se en viss politisk annons på sociala medier? Det finns flera skäl till det. Ofta handlar det om målgruppsinriktning. Annonsören har valt vissa kriterier som plattformen sedan matchar mot datan om mig eller om dig. Grundläggande uppgifter som ålder, bostad och kön används ofta för att rikta politiska budskap. Det kan handla om allt från att nå förstagångsväljare till att nå personer i en viss kommun.
Plattformar som Facebook och Instagram bygger profiler baserat på vad man gillar, vad man klickar på, vad man följer och vad man engagerar sig i. Engagerar man sig ofta i samhällsfrågor som till exempel försvar eller miljö kan man hamna i en målgrupp som olika aktörer vill nå. Har man sett eller klickat på politiskt innehåll tidigare tolkar algoritmen det som att det är någonting som man är mottaglig för.
Därför ska nu politiska annonser märkas tydligt, herr talman. Sponsorn ska framgå, den ansvariga aktören ska framgå och det ska tydligt framgå hur annonsen riktas. Detta är grundläggande för att stärka tilliten i vårt demokratiska samtal.
Herr talman! En av de viktigaste förändringarna handlar om hur personuppgifter används. Ingen ska få politisk reklam riktad till sig utan att själv ha sagt ja – punkt. Känsliga personuppgifter och information om minderåriga får inte användas alls. Vi sätter stopp för profilering av människor utifrån deras mest privata förhållanden. Förordningen ställer också krav på att plattformar och aktörer tar ansvar internt med rutiner, register och riskbedömningar. Det ska inte gå att gömma sig bakom tekniken.
Regeringens förslag är att införa en svensk komplettering som gör att EU-reglerna fungerar i praktiken här i Sverige. Det ska vara klara regler och tydligt ansvar utan dubbelreglering.
Det handlar om fyra saker. För det första handlar det om tydlig tillsyn. Imy, Integritetsskyddsmyndigheten, får ta hand om de frågor som rör annonsinriktning och leverans, och Mediemyndigheten tar hand om resten.
För det andra ska myndigheterna kunna begära ut information, göra inspektioner, besluta om förelägganden och viten och ta ut sanktionsavgifter när så behövs.
För det tredje ska den som bryter mot reglerna om märkning, transparens eller informationskrav få betala, men ingen ska straffas två gånger för samma sak. Alla ska få möjlighet att yttra sig.
För det fjärde ska det finnas en rättsprocess som är tydlig och rättssäker. Förvaltningsrätten i Stockholm får huvudansvaret, och beslut kan överklagas. Men det krävs prövningstillstånd i högre instanser.
Herr talman! Låt mig vara tydlig. Våra grundlagar om tryck- och yttrandefrihet står fast och behöver inte kompletteras. De gäller alltid. Det här är ett viktigt steg för att skydda vår demokrati mot dolda kampanjer och otydliga avsändare. Det handlar om att stärka människors möjlighet att fatta informerade beslut och om att skapa ett öppnare och ärligare politiskt samtal. Om vi verkligen vill värna demokratin måste vi se till att lagar för transparens inte blir verktyg för tystnad.