Fru talman! Mats Wiking har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en nationell strategi för ungas mötesplatser och fritidsgårdar. Mats Wiking har också frågat mig om hur jag och regeringen avser att säkerställa jämlik tillgång till trygga fritidsmiljöer i hela landet och hur staten kan stödja kommuner och civilsamhälle i att utveckla ungas fritidsgårdar och inflytande.

Jag vill inledningsvis tacka Mats Wiking, som ställer viktiga frågor om ungas tillgång till en trygg fritid. Regeringens mål för ungdomspolitiken är att alla unga ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen, och regeringen har slagit fast att ungas rätt till en meningsfull fritid är en särskild prioritering inom ungdomspolitiken.

Det är viktigt att tydliggöra att den öppna fritidsverksamhet för unga som frågan avser inte ska förväxlas med fritidshemmet, som är en verksamhet som regleras i skollag och läroplan och som är del av kommunernas uppdrag att erbjuda utbildning. Det finns ingen skyldighet för kommunerna att tillhandahålla öppen fritidsverksamhet för unga i form av till exempel fritidsgårdar, ungdomens hus eller andra mötesplatser, utan det är upp till kommunerna själva att besluta om och anpassa efter kommunens egna förutsättningar och invånarnas behov.

Det finns flera goda exempel på öppen fritidsverksamhet för unga, inte minst för de grupper av unga som av olika skäl avstår eller inte deltar i organiserade fritidsaktiviteter i samma utsträckning som andra. För dessa målgrupper är den öppna fritidsverksamhetens kompensatoriska verksamhet av stor betydelse. Men det finns också exempel på verksamheter med personalbrist, otillräckliga resurser och bristande uppföljning, vilket möjliggör för aktörer att utnyttja fritidsgårdarna för rekrytering av ungdomar till kriminella nätverk. Regeringen följer den utvecklingen noggrant.

Även om det är upp till kommunerna själva att utforma den öppna fritidsverksamheten för unga finns tillgång till stöd på nationell nivå. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, genomför flera viktiga och efterfrågade insatser på området.

Myndigheten har exempelvis tagit fram omfattande stödmaterial riktade till personal och verksamma inom den öppna fritidsverksamheten för unga, för att utveckla kvaliteten och säkerställa en mer jämlik tillgång till en meningsfull fritid i hela landet. Det inkluderar utbildningar i den så kallade Chartern, som är ett gemensamt europeiskt styrdokument för verksamhetsutveckling inom öppen fritidsverksamhet för unga.

Myndigheten har också fått i uppdrag av regeringen att ta fram och sprida kunskapsunderlag om hedersrelaterat våld och förtryck samt våldsförebyggande arbete för yrkesverksamma inom ungas fritid.

MUCF representerar även fritidssektorn i den nationella samverkansgrupp som syftar till att stötta den lokala samverkan mellan skolan, socialtjänsten, polisen och fritidssektorn. Samverkansformen är en del av kommunernas brottsförebyggande arbete och bedrivs i över 190 kommuner.

För att främja barns och ungas deltagande i en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra har regeringen infört fritidskortet. Fritidskortet gäller för barn och unga i åldrarna 8–16 år och ska ge ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Särskilt barn och unga från ekonomiskt utsatta hushåll ska genom fritidskortet få utökade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. Hittills har över 270 000 fritidskort beviljats, varav 36 000 med det högre beloppet om 2 000 kronor till barn i ekonomiskt utsatta hushåll. Fritidskortet är en av de mest konkreta åtgärderna som visar att regeringen tar barns och ungas fritid på största allvar.

Sammantaget görs flera olika insatser för att möjliggöra en trygg fritid för barn och unga. Detta är och förblir en viktig prioritering för regeringen.