Fru talman! Precis som interpellanten pekar på är det här ett område med delat ansvar, och det är inte helt självklart var gränserna för ansvarsfördelningen går. Det är heller inte helt självklart vilken som är den bästa lösningen framåt. Det är därför som den här frågan är utredd i omgångar.

Precis som nämndes har Myndigheten för arbetsmiljökunskap tittat på frågan och föreslår att Försäkringskassan är den instans som bäst lämpar sig som huvudman för utbildningsfrågorna som rör företagsläkare. Kansliet för hållbart arbetsliv har i sin slutrapport Ett mer hållbart och längre arbetsliv pekat ut Arbetsmiljöverket som den myndighet som ligger närmast till hands att ges uppdraget för att samordna det statliga åtagandet avseende företagshälsovården.

Företagsläkare är inte en skyddad yrkestitel, så det finns inte någon formell statlig reglering eller något krav på specifik utbildning. Många är allmänspecialister i grunden, och sedan läser de ytterligare påbyggnadsutbildning. Vägen fram till företagsläkare är alltså något snårig och skiljer sig åt.

Vi har i dag stor brist inom väldigt många områden när det gäller specialistläkare, och det är svårt med tillgången till utbildningsplatser för specialisttjänstgöring. Det här är någonting som vi nu försöker att ta ett samlat grepp kring, och därför är det svårt för regeringen att särskilt prioritera en inriktning. Det är därför jag hänvisar till både Vårdansvarskommittén och Nationella vårdkompetensrådets rekommendationer om 25 insatser för att säkra kompetensförsörjningen.

Det här är alltså något som vi försöker att ta ett mer samlat grepp kring. Socialstyrelsen tar också fram nyckeltal för hur bristen ser ut och hur regionernas bedömningar ser ut när det gäller behov framåt i tiden för att dimensionera utbildningarna och utbildningsplatserna.