Fru talman! Man önskar att tiden skulle räcka till för så mycket mer, dels för att fortsätta denna viktiga diskussion, dels för att fortsätta att lyfta fram och berätta om alla de bra saker som regeringen gör för att stärka kvaliteten kortsiktigt och långsiktigt samt på ett hållbart sätt inom svensk äldreomsorg.

Jag vill ändå lyfta fram tre saker.

Steg för steg, reform för reform, höjer vi nu kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Det handlar om kompetenskrav. Vi har varit inne på frågan om skyddad yrkestitel och att förlänga och förstärka Äldreomsorgslyftet så att ribban för kompetenskraven kan höjas markant. Detta har förlängts och förstärkts. Jag kommer också att så småningom leverera nya kriterier så att lyftet kommer fler till del.

Vidare har vi frågan om utdrag ur belastningsregistret. Det är inte fritt valt arbete för kommunerna. Äldre måste kunna känna sig trygga med dem de släpper innanför dörren. Nu blir det utdrag ur både belastningsregistret och misstankeregistret. Först ska det bli ett tydligt lagstöd, och sedan ska det förhoppningsvis bli ett obligatorium.

Det sista, som är viktigt och som har framkommit i Ivos granskning och i Coronakommissionens rapport, är en av de stora bristerna i svensk äldreomsorg, nämligen språkkravet. Nu ställer vi ytterligare krav på att man ska kunna tala svenska. Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Det är bara då man på riktigt kan vara med och påverka vilken vård och omsorg som ska bedrivas och sin livssituation.

Det handlar också om patientsäkerheten och att verkligen försäkra sig om att äldre inte vare sig faller mellan stolarna eller får fel medicin eller vård.

Det handlar även om arbetsmiljön. Medarbetare måste kunna prata med varandra, även vid fikabordet för att diskutera hur semestern var, vad sonen gjorde i helgen eller vad det nu kan vara. Det är först då man verkligen kan bygga en bra arbetsmiljö som gör att man trivs på jobbet och stannar kvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.