Fru talman! Jag tvivlar inte på äldreministerns engagemang för de äldre och för hennes ansvarsområde. Jag delar också ministerns syn på lex Sarah, nämligen att det är klart att det är viktigt att anmälningar görs och följs upp.

Däremot har jag och ministern helt olika åsikter om finansieringen av framtidens äldreomsorg. Jag menar att det är grunden för att komma till rätta med en stor del av de problem vi ser i dag.

Flera enskilda åtgärder som ministern har redogjort för bidrar naturligtvis till en liten tårtbit. Staten har vidtagit vissa åtgärder, till exempel skyddad yrkestitel för undersköterska. Men sanningen är att just nu, i dag i Sverige, är kommunerna så desperata att få tag på personal att de får ta den personal de får. Det är inte sökandenas fel. Kommunerna tar personal som saknar adekvat utbildning, och de tar personal som inte kan språket, vilket leder till språkförbistringar. Naturligtvis är det arbetsgivarens skyldighet att se till att allt fungerar, men situationen i dag är sådan att man inte får tag på människor.

Detta problem har funnits i alla år, men tidigare kunde det handla om julhelgen, nyårshelgen och kanske semestermånaden juni. Nu är det problem en vardag mitt i veckan under hösten. Det är ett tydligt tecken på att äldreomsorgens attraktivitet sjunker.

Vi socialdemokrater är beredda att ta vårt ansvar och se till att äldreomsorgen får de resurser den behöver.

(Applåder)