Fru talman! Grundproblemet i dag för svensk äldreomsorg stavas underfinansiering. Man kan som regering ge uppdrag till Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och så vidare. Det är bra; man kan justera vissa saker. Men det som äldreomsorgsministern tydligen inte vill ta till sig är att det handlar om underfinansiering.

Flera av mina kollegor, inklusive jag själv, vittnar om hur personalen i dag går på knäna. Kommunerna tvingas till sparåtgärder för att få ekonomin att gå ihop, och personalstyrkan blir allt mindre på fler boenden och får allt sämre scheman. Det finns otaliga rapporter både från myndigheter och från fackliga organisationer som vittnar om detta.

Det är svaret på den frågan, fru talman, som jag efterlyser hos regeringen. Vart tog engagemanget vägen för att lösa basen och grunden för att få äldreomsorgen att fungera i Sverige?

Sedan är det väl bra att regeringen har sjösatt fullt med S-propositioner, som ministern hänvisar till i sitt svar. Men speciellt produktiv har inte regeringen varit på det här området; det står jag fast vid.

Vi ser att behoven ökar, inte bara för att vi blir allt fler äldre utan också för att komplexiteten ökar. Jag måste fråga ministern om hon är nöjd med de pengar som ges i dag till svensk äldreomsorg. Vi ser ju att kvaliteten är ojämn inom landet. Personaltätheten är låg, arbetsmiljön är tuff, arbetsvillkoren är dåliga och personalomsättningen är hög. Många lämnar i dag det yrke som de egentligen älskar. De orkar inte vara kvar, fru talman. Det här duger inte.

Ministern efterlyste vårt engagemang. Hon kan få tre konkreta förslag som vi lägger fram i vår budgetproposition för nästa år. Jag välkomnar att ni ställer er bakom detta.

För det första gör vi en miljardsatsning för fler anställda inom äldreomsorgen. Det ska ses som ett första steg mot att sakta men säkert lösa den underfinansiering som pågår.

För det andra har vi, nu liksom tidigare, förslag om att indexsäkra välfärden. Den inflationsekonomi som tog knäcken på sjukvården hade kunnat minskas om vi redan hade haft en reform med index sjösatt.

För det tredje välkomnar vi naturligtvis att regeringen till slut valde att fortsätta med Äldreomsorgslyftet, men vi vill se en permanentning och förstärkning av det, alltså ett bredare uppdrag.

Det viktigaste är dock: Hur ser vi till att Sveriges 290 kommuner får de ekonomiska muskler de behöver för att kunna ge vård och trygghet med rimligt utförande? Min fråga till äldreomsorgsminstern kvarstår alltså, fru talman: Kommer det mer pengar till kommunsektorn för äldreomsorgen?