Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret.

Anledningen till min interpellation är att jag är djupt bekymrad över utvecklingen inom svensk äldreomsorg. Det handlar inte enbart om de senaste allvarliga upptäckter som man har gjort vid granskning och som i och för sig borde vara skäl nog för oss att agera direkt. Även pandemins erfarenheter visade tydliga brister i välfärden, framför allt inom äldreomsorgen. Under pandemin var alla partier överens om att äldreomsorgen skulle prioriteras. Men i dag, fru talman, måste jag fråga: Vart tog engagemanget vägen hos regeringen?

Svensk äldreomsorg befinner sig i ett allvarligt läge. Antalet äldre ökar, liksom behoven. Men statsbidragen följer inte med. Kommunerna står inför betydande ekonomiska utmaningar, och det saknas helt enkelt resurser för att möta verkligheten.

Konsekvenserna av detta ser vi redan i dag. Bemanningen minskas. Personalen tvingas utföra arbetsuppgifterna på allt kortare tid. Det som sätter guldkant på tillvaron, som att ha ett samtal, gå ut på en promenad eller dylikt, räcker inte tiden för. Yrkeskompetensen och statusen sjunker. Språkförbistring och bristande utbildning har blivit vardag. Detta ökar naturligtvis risken för missförhållanden. Läget kan sammanfattas i tre ord, fru talman: underfinansiering, tidspress och personalbrist.

Ministern talar om kommunernas ansvar. Min fråga till henne blir då: Hur ska kommunerna klara sitt ansvar när statsbidragen inte räcker för att möta de kommande behoven?

Jag måste understryka att äldreomsorgen ändå fungerar på många håll. Men det är tack vare fantastiska medarbetare som gör långt mer än vad förutsättningarna tillåter. De förtjänar helt enkelt fler kollegor, bättre villkor och en politik som förstärker äldreomsorgen, inte försvagar den.

Fru talman! I sitt svar ger ministern intryck av att läget är under kontroll. Jag får dock inga konkreta svar på de frågor jag ställde i min interpellation. Enligt mitt sätt att se det saknar regeringen en plan. Under mandatperioden har regeringen hittills lagt fram en proposition. Den handlar om välfärdsteknik. Regeringen har också aviserat två ytterligare propositioner som ska komma i vår.

Att säga att äldreomsorgen är prioriterad är en sak, att visa det i handling är en annan. Varningssignalerna finns överallt. Den senaste SVT-granskningen av lex Sarah-ärenden är fruktansvärd läsning. Där framkommer allvarliga brister i omsorgen, brister som till och med har lett till att människor har gått bort.

Regeringen är ansvarig för att säkerställa att lagstiftning, resurser och skydd finns på plats. Men i stället valde ni att rösta ned vårt förslag till ny äldreomsorgslag, en lag som skulle stärka kvaliteten, tydliggöra ansvar och skapa trygghet.

Mot den bakgrunden, fru minister, undrar jag fortfarande: Var finns de konkreta åtgärderna? Kommer det mer resurser till kommunerna?

(Applåder)