Fru talman! Det finns nog två olika anledningar till att Tony Haddou är missnöjd med mina svar. För det första tycker vi väldigt olika i migrationsfrågor. För det andra verkar Tony Haddou inte ha insett att dessa förslag just nu är på remiss. De frågor som har ställts i interpellationen är alltså omöjliga att besvara eftersom förslagen fortfarande är under remissbehandling. Regeringen har inte tagit ställning till dem.

Detta står tydligt och klart i mitt svar. Jag sa det tydligt och klart i mitt första inlägg, men Tony Haddou verkar ha missat det eller möjligen ha skrivit sina anföranden i förväg i stället för att lyssna och ta in det jag säger. Det är lite märkligt.

Fru talman! Här finns det olika perspektiv som står mot varandra. Skon klämmer nog framför allt för att vi tycker väldigt olika om migrationspolitiken i stort.

En viktig del i detta är just hur man ser på frågan om Sverige ska ha regler som helt avviker från omvärlden eller om vi ska fortsätta på den väg som regeringen har slagit in på.

Vi har ju prövat Vänsterpartiets migrationspolitik. Det var precis den politiken som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Den skapade stora integrationsproblem i Sverige och enorma problem med otrygghet. Den skapade parallellsamhällen och har lett fram till en situation där tiotusentals barn i Sverige i dag växer upp utan att se föräldrarna gå till jobbet. De kanske inte ens lär sig svenska. Detta ger enorma kostnader för samhället. Detta är den politik som Vänsterpartiet och Tony Haddou nu vill att vi ska genomföra igen.

Från regeringens sida lägger vi oerhört mycket tid och kraft på att hantera följderna av denna kravlösa och på många sätt helt verklighetsfrånvända migrationspolitik. Den klarade helt enkelt inte mötet med verkligheten. Svenska folket såg konsekvenserna av den politiken. De kände konsekvenserna av den, och de röstade bort den.

Vi gör nu enormt stora insatser för att vända utvecklingen på integrationssidan. Det handlar om fler i arbete, bidragstak, sänkta skatter, satsningar på svenska språket och att ställa viktiga och rimliga krav kopplat till medborgarskap och tydliggöra vilka värderingar som gäller i Sverige.

Vi har lagt om migrationspolitiken. Vi har i dag den lägsta asylinvandringen sedan 1985. Vi har kommit en bra bit på väg, men väldigt mycket arbete återstår.

Vänsterpartiets svar i detta läge är att vi nu ska återgå till precis den politik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Vänsterpartiet vill att vi ska ha permanenta uppehållstillstånd trots att omvärlden har tillfälliga. Vi ska inte ha några försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi ska säga nej till att ställa krav för att få svenskt medborgarskap.

Det finns ingen integrationspolitik som klarar av en återgång till den situation som vi hade för tio år sedan, då det på bara ett år kom 163 000 människor som sökte asyl i Sverige.

Vänsterpartiets krav och nej till reformer är ett säkert recept för att öka utanförskapet, öka otryggheten och öka arbetslösheten i Sverige. Det skulle också för våra offentliga finanser vara väldigt betungande. Nu noterar jag att Vänsterpartiet inte budgeterat för det i sitt budgetförslag. Det är väldigt praktiskt. Det kan man möjligen göra i opposition om man inte bryr sig så mycket om att ta ansvar. Men man kan inte göra så i regeringsställning.

Det skulle också leda till väldigt stora konsekvenser för många människor i Sverige. Det handlar om skattehöjningar för lärare, sjuksköterskor och poliser – vanligt folk som går och arbetar – eller såklart nedskärningar i våra viktiga välfärdsverksamheter, som skolan, sjukvården och omsorgen.

Den kravlösa migrationspolitik som Vänsterpartiet nu verkar slå på stora trumman för och som man vill återgå till är kopplad till väldigt stora kostnader för Sverige – för Sverige som land och för våra kommuner men framför allt för väldigt många människor som skulle drabbas av detta.

Det är Vänsterpartiets rätt att driva på för den politiken, men jag som migrationsminister kommer aldrig att genomföra den ansvarslösa politiken.