Fru talman! Jag vet inte om migrationsministern tycker att det är en finess att inte svara på frågor alls. Jag ställde exempelvis en fråga i slutet på mitt anförande: Varför ska man riva upp permanenta uppehållstillstånd över huvud taget? Men det svar jag fick handlade om att lägga om migrationspolitiken, och det påstods att jag inte hade läst utredningen.

Utredningen är väldigt tydlig med att det är mellan 98 000 och 180 000 personer som det handlar om. Det är människor som lever med osäkerhet. Man ska inte vifta bort allvaret i detta, som ministern här gör, utan att ens svara på frågor.

Permanenta uppehållstillstånd är en trygghet för människor som har etablerat sig och byggt sina liv här. De har redan fått ett juridiskt löfte, i en demokrati och rättsstat, om att få stanna här permanent. Nu vill regeringen rucka på detta.

Om detta är att lägga om migrationspolitiken säger det sig självt hur rättsvidrigt och godtyckligt det är. Det är inte värdigt en demokrati.

Det är vanliga familjer som riskerar att få sina liv sönderslagna från en dag till en annan när regeringen och Sverigedemokraterna deklarerar att de retroaktivt vill riva upp permanenta uppehållstillstånd. Det handlar om jobbarkompisar. Det är läkare, barnskötare och lastbilsmontörer som tvingas leva i oro för att inte få stanna i det här landet, där de har byggt en framtid. Det är barnens lekkompisar vars liv helt kastas om.

I stället för att se fram emot den första tappade tanden präglas barnen av föräldrarnas oro för ett liv i limbo, där man inte vet om familjen får stanna i Sverige eller inte. Att försöka tona ned allvaret i detta är allvarligare än själva frågan i sig.

Fru talman! Människor har byggt upp en tillvaro i trygghet, kanske fixat lägenhet och skaffat familj och barn. Varför vill då ministern förstöra deras liv? De har ju fått permanenta uppehållstillstånd. Vad är syftet? Det står ju redan klart att dessa människor vill bli medborgare. Vägen dit kan inte vara att riva deras trygghet. Vägen dit måste vara att sänka trösklarna och se till att de kan få medborgarskap. Man måste införa sådana system – i dag finns det ju trösklar för många när det gäller att bli medborgare.

De vill bli det, även efter mer än tio år i Sverige. Men som ministern förhoppningsvis känner till finns det hinder som gör att de inte kan bli medborgare.

Det denna regering gör är att slå in en kil mellan människor. I praktiken delar de in oss som bor i Sverige i olika grupper. Genom att säga att endast tidsbegränsade uppehållstillstånd ska beviljas och att retroaktivt riva upp permanenta uppehållstillstånd tänker regeringen skapa osäkerhet och oro hos en stor mängd människor. De humanitära konsekvenserna är väldigt grymma.

Fru talman! Sverige har gjort barnkonventionen till lag. Detta är inte att efterfölja den. Redan i dag är skyddet i utlänningslagen alldeles för svagt för barn. Det finns stora brister som har förvärrats under den här regeringen. Vi får kritik från FN:s barnrättskommitté när det gäller detta och hur vi hanterar barn i asylrättsprocessen. Kasta inte om detta nu när människor har fått permanenta uppehållstillstånd! Det förvärrar deras situation och påverkar deras utveckling, deras psykiska hälsa och deras möjlighet till integration. Detta är så långt ifrån barnets bästa som man kan komma.

Sverige ska inte vara ett land som kastar ut människor i otrygghet och osäkerhet. Jag tycker verkligen att svaret från ministern visar att det behövs en genomtänkt och solidarisk flyktingpolitik som tar avstamp i konventioner och deras andemening och också i de löften som Sverige har gett. Att få stanna här permanent ska vara permanent. Det är inget man bara river upp.

(Applåder)

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Malcolm Momodou Jallow och Karin Rågsjö (alla V).