Fru talman! Det är inte alltid lätt att begripa hur den svenska regeringen ser på UNRWA. Ibland kritiserar man Israel för att hindra UNRWA, och i EU säger man att bidraget till UNRWA ska höjas. Här i Sverige säger man att bidraget bör minskas på grund av att det finns osäkerheter kring UNRWA:s verksamhet. Vad är det som är viktigt? Är det att höja bidraget och se UNRWA som någonting positivt, eller är det osäkerheten kring det hela? Jag förstår inte riktigt det. Varför fortsätter man att kritisera Israel för lagarna mot UNRWA om det är så att det råder osäkerheter och om man inte tycker att UNRWA är en bra organisation?

Sedan är det detta med övriga områden. Det var jättebra att statsrådet Dousa nämnde de övriga områdena. Han nämnde också det ökade humanitära stöd som man ger till Libanon, Syrien och Jordanien, men hur kommer detta de palestinska flyktingarna till del? Hur ska UNRWA kunna driva skolor i dessa länder och på Västbanken? Hur ska man kunna fortsätta att driva sina kliniker och så vidare?

Unicef, World Food Programme och övriga organisationer är jätteviktiga för Gaza, men de är – återigen – beroende av UNRWA:s logistik. För att den som lyssnar ska förstå hur stort Sveriges stöd till UNRWA har varit kan jag säga att det rör sig om tre månaders löner till UNRWA-personal. Det är detta stöd vi har dragit bort. Jag kan förstå om någon är kritisk och vill minska stödet, men i så fall bör det göras år för år. Då har man en möjlighet att ersätta det.

Man avslutar stödet tvärt. Tre månaders löner försvinner för dem som upprätthåller logistiken och för dem som driver skolor på Västbanken, i Libanon, i Jordanien och i Syrien. Poff – borta!