Fru talman! Både riksdagsledamoten Risberg och riksdagsledamoten Fornarve har uppmuntrat regeringen och mig att lyssna på de internationella domstolarna. Regeringen har, som jag sagt flera gånger i den här debatten och i tidigare interpellationsdebatter, varit mycket skarp i kritiken mot de lagar om UNRWA som trädde i kraft i Israel i början av året. Vi har påmint om Israels särskilda ansvar, enligt den internationella humanitära rätten, för att civilbefolkningens behov tillgodoses i Gaza. UNRWA måste, i likhet med andra FN-organisationer, skyddas och respekteras i linje med internationella förpliktelser. Detta har regeringen varit mycket tydlig med, och jag har personligen tagit upp det med officiella israeliska företrädare.

Riksdagsledamoten Risberg frågade om vi inte ska vara helt eniga med Europeiska unionen. Jag tycker att det är intressant att just det argumentet anförs i denna debatt, givet att Sveriges politik i många frågor som gäller Mellanösternpolitiken har varit mycket tuffare än den EU-gemensamma politiken. Sanktioner mot våldsamma bosättare och extrema israeliska ministrar är inte något som EU driver på för med den officiella EU-politiken, men det är definitivt något som den svenska regeringen driver på för. Att vi ska hålla oss inom ramen för EU-samarbetet och försöka hitta likheter där betyder ju inte att vi slaviskt ska följa exakt allting som det fattas beslut om i Bryssel.

Båda riksdagsledamöterna använde argumentet att Unicef, World Food Programme, UNFPA, ICRC och andra skulle vara helt beroende av UNRWA:s logistik. Jag uppmuntrar ledamöterna att prata med Unicef, World Food Programme, UNFPA med flera. Så sent som för bara någon vecka sedan träffade jag Unicefs ledning, som berättade hur viktigt deras arbete i Gaza just nu är. Tycker riksdagsledamöterna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att vi ska skära ned på Unicefs viktiga arbete i Gaza? Ska vi skära ned på World Food Programme? Vilka tiotusentals barn, kvinnor och andra människor i Gaza ska nu inte få matpaket på grund av att Miljöpartiet och Vänsterpartiet i stället vill ge medel till en organisation som inte får in några lastbilar över huvud taget?

När det gäller hur vårt stöd till resten av regionen ser ut uppmuntrar jag Risberg att ta fram en karta och peka på valfritt land i Mellanöstern. Vi kan ta Syrien, Libanon, Jordanien eller egentligen vilket land som helst – jag kan lova att Sverige är en av de största givarna i hela världen till det humanitära arbetet och, ofta, det långsiktiga utvecklingssamarbetet i regionen.

Den svenska regeringen och det svenska folket tar sitt ansvar. Vi är som sagt Europas näst största givare till den humanitära responsen i Gaza. Nu behöver fler länder i Europa och i världen ta sitt ansvar för civilbefolkningen.