Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Man måste kolla på vad Internationella domstolen säger i sitt yttrande. Den slår fast att begränsningarna av UNRWA:s verksamhet måste hävas omedelbart. Indraget stöd till FN-organet UNRWA är en sådan begränsning. UNRWA har under de senaste två åren förlorat en tredjedel av sin finansiering – mitt under kriget – på grund av att Sverige och USA drog tillbaka sitt stöd. 90 procent av UNRWA:s anläggningar har helt eller delvis förstörts, och mer än 360 av organets 12 000 anställda har dött under bombningarna.

UNRWA är fortfarande den största primärvårdsleverantören i Gaza. Över 1 000 medlemmar av UNRWA:s sjukvårdspersonal driver olika typer av kliniker. Man träffar 13 000 Gazabor varje dag. Sedan januari i år har UNRWA levererat 675 miljoner liter dricksvatten och hushållsvatten, vilket når 1,4 miljoner fördrivna människor. UNRWA har mitt under brinnande krig tillhandahållit utbildningstjänster i Gaza och nått över 290 000 barn genom sitt distansundervisningsinitiativ. Sedan kriget började har UNRWA också gett 520 000 barn psykosocialt stöd för att hjälpa dem hantera trauma.

Allt det här gäller bara Gaza. Vi känner också till allt arbete som sker på Västbanken, i Libanon, i Syrien och i Jordanien – arbete som statsrådet över huvud taget aldrig nämner när han talar om UNRWA. Han återgår hela tiden till Gaza. Jag skulle vilja veta hur man ska hjälpa de palestinska flyktingarna i andra områden när man har dragit bort stödet till UNRWA, men när jag ställer den frågan hänvisar statsrådet hela tiden tillbaka till den humanitära situationen i Gaza.

Sedan är det lite märkligt, för i EU:s budgetresolution inför nästa år slås fast att man måste ”öka finansieringen till UNRWA med hänsyn till dess viktiga roll när det gäller att tillhandahålla humanitärt bistånd och grundläggande tjänster såsom hälso- och sjukvård och utbildning till palestinska flyktingar i Gaza och regionen i stort, stödja återuppbyggnaden i Gaza och stärka det humanitära och ekonomiska biståndet i Syrien med stödprogram för återuppbyggnad av infrastruktur, mekanismer för ansvarsutkrävande, förstärkning av det civila samhällets utrymme och den sociala stabiliteten i landet samt stöd till etniska och religiösa minoriteter i Mellanöstern”.

Regeringen talar ofta om att Sveriges utrikespolitik ska vara enig med EU:s utrikespolitik. Men hur pass enad är utrikespolitiken när EU bestämmer sig för att öka stödet till UNRWA och Sverige beslutar sig för att dra in stödet?

Statsrådet säger också att han inte förstår varför det är så viktigt att stödja ett enskilt FN-organ. Men vi kan ju gå tillbaka till vad Internationella domstolen säger, nämligen att det inte finns någon organisation som kan ersätta UNRWA i dag. Det finns många som kan komplettera UNRWA när det gäller det arbete som behöver göras i Gaza, men det finns fortfarande ingen organisation som kan ersätta UNRWA. Alla de initiativ och organisationer som statsrådet nämnde är beroende av UNRWA:s infrastruktur inne i Gaza. Utan denna infrastruktur skulle de inte klara sig över huvud taget.

Dousa hänvisade till bristande neutralitet, men varje gång någonting sådant har uppdagats har UNRWA varit noga med att rätta till det. Jag undrar vad man tycker att det finns frågetecken kring när det gäller UNRWA:s neutralitet.