Fru talman! Jag tackar för interpellationen.

Det var väldigt många olika saker i Tony Haddous anförande som inte stämmer och som är felaktiga. Det allra minsta problemet är väl att jag inte är kallad hit av Tony Haddou, utan vi har en interpellationsdebatt just nu. Men det var den minsta felaktigheten och det kanske minsta problemet.

Ett större problem är möjligen att Tony Haddou inte alls verkar ha läst den utredning som ligger till grund för de här förslagen. Hade Tony Haddou verkligen gjort det och kanske inte bara läst framsidan hade Tony Haddou insett att den grupp som vi behöver titta vidare på utgörs av 15 000 personer. Det är där utredningen landar, och det är såklart en helt annan siffra än den som presenterades här. När vi diskuterar så här viktiga frågor bör vi inte skrämma upp människor i onödan utan vara måna om att diskutera på ett hederligt sätt, utifrån fakta helt enkelt – klart och tydligt uttryckta i den här utredningen.

Tony Haddou ställer frågor till mig om det ena och det andra och hur vi har tagit hänsyn till allt detta i en beredning som, vill jag påpeka, just nu pågår. Det är också förklaringen till att det inte går att ge så många svar just nu. Förslagen är just nu ute på remiss, och sedan kommer vi att ta ställning till dem och avgöra om vi ska gå vidare och på vilket sätt det i så fall ska ske. Men där är vi alltså ännu inte i dag.

Jag välkomnar att det finns ett så stort intresse hos Vänsterpartiet för vår historiska omläggning av migrationspolitiken. Men Tony Haddou får ge sig lite till tåls. Nu är förslagen ute på remissbehandling, som sagt, och sedan kommer vi att återkomma.

Det jag dock kan säga är att vi som sagt lägger om migrationspolitiken, och en del i det arbetet är just att lämna permanenta uppehållstillstånd och i stället övergå till en modell med tillfälliga uppehållstillstånd. Det är väldigt viktigt, inte minst för att vi kan se att vi i dag fortfarande har väldigt stora integrationsproblem i Sverige. En viktig förklaring till det är att Sverige under ett antal år förde en helt kravlös och ibland också rättsosäker migrationspolitik, påhejat av Vänsterpartiet. Vi kan se på de rättsosäkra gymnasielagarna, som ju innebar att så många människor sökte sig till Sverige på så kort tid att systemet helt enkelt inte fungerade.

Detta var inte bara allvarligt för Sverige, utan vi kan dessutom se ett antal väldigt allvarliga följder, inte minst för många människor som har vuxit upp i det utanförskap och den segregation som blev följden av den kravlösa migrationspolitiken. Dit ska vi aldrig någonsin återvända, i alla fall inte så länge jag är migrationsminister.

Därför är det viktigt, fru talman, att Sverige har en genomtänkt migrationspolitik. Vi förändrar nu steg för steg den svenska lagstiftningen. Vi lägger den på EU:s miniminivå, inte för att det är roligt utan för att det är nödvändigt. Det är nödvändigt för att Sverige ska ha möjlighet att klara de stora integrationsproblem som vi fortfarande dras med efter flyktingkrisen 2015. Detta är naturligtvis inte det enda vi gör. Det är inte det enda svaret när det gäller integrationsproblemen.

Men det är så här: Ingen integrationspolitik i hela världen klarar av en återgång till den rödgröna kravlösa migrationspolitik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Vi har sett följderna av den, och vi ska inte återvända dit.

En del i det arbetet är också att ställa krav på den enskilde. Jag förstår att detta ligger väldigt långt ifrån Vänsterpartiets politik, där det alltid är någon annans ansvar. Men för mig som moderat och som migrationsminister är det viktigt att se att egna drivkrafter och egna ansträngningar också spelar en roll. Det handlar om att lära sig svenska, att hitta ett arbete och att bli en del av vår svenska samhällsgemenskap.