Fru talman! Sverige har en lång historia av stöd till det västsahariska folket. När jag besökte de västsahariska flyktinglägren utanför Tindouf i Algeriet för bara någon månad sedan fick vi höra om och om igen hur pass viktigt Sverige har varit i västsahariernas kamp om ett fritt och rättvist självbestämmande över det västsahariska landet.

År 2013, under den förra moderatledda regeringen, röstade man nej till fortsatta förhandlingar med Marocko om fiske- och handelsavtal. Det här stödet har alltså tidigare genomsyrat svensk utrikespolitik även under moderatledda regeringar, men någonting har hänt nu.

Någonting har hänt efter att EU-domstolen slog fast det den slog fast i oktober förra året. Man kan säga att EU i lönndom inledde förhandlingar med Marocko, för det var nästan ingen som kände till att dessa förhandlingar pågick över huvud taget. Framför allt visste inte västsaharierna själva om att förhandlingarna pågick. Vi här i riksdagen fick fem dagar på oss att säga bu eller bä till det förslag som kom gällande nytt interimshandelsavtal – fem dagar!

Det statsrådet låter bli att svara på är om han över huvud taget har varit i kontakt med Polisario om detta avtal. Man hänvisar hela tiden till Marocko och EU, men Sverige har som land ett eget ansvar enligt internationell rätt. Man kan inte skylla ifrån sig på EU. Sverige är enligt Internationella domstolen förpliktat att leva upp till domstolens utlåtande. Det handlar inte om Sverige som en del av EU – Sverige ska som ett enskilt land och medlem i FN leva upp till Internationella domstolens utlåtande.

Jag skulle gärna vilja ha en enda fråga besvarad under den här debatten, och det är om handelsministern har varit i kontakt med Polisario – eller om handelsministern i närtid tänker prata med Polisario – om detta handelsavtal.