Fru talman! Jag vet inte om jag blev speciellt mycket klokare av statsrådets svar.

Vi kan backa lite och se tillbaka på Västsaharas historia. Redan i FN-stadgans artikel 73 talade FN om rätten för icke självstyrande territorier i ljuset av att Västsahara och många andra territorier fortfarande var kolonier. Flera FN-resolutioner under 60-talet uppmanade Spanien att avkolonisera Västsahara, och 1975 kom en dom från Internationella domstolen som slog fast att det är två separata territorier och att Marocko inte på något vis har suveränitet över Västsahara.

Det är alltså domar som går långt tillbaka i tiden som slår fast detta. Det har varit en självklarhet. Ändå har man börjat inleda förhandlingar med Marocko om handel med varor som kommer från det territorium som folkrätten slår fast att Marocko inte har suveränitet över. Marocko har enligt folkrätten inte suveränitet över Västsahara.

Det finns också flera domar från 2000-talet från Europeiska domstolen som slår fast detta. Men det är någonting historiskt med domen från oktober 2024. Det är första gången domstolen, som tidigare kritiserat mycket av det som EU beslutat om, upphäver EU-lagstiftning. Det har tidigare förekommit kritik mot vissa saker som EU har gjort, men att man nu upphäver det handelsavtal som har funnits med Marocko är unikt. Det ger en fingervisning om hur pass allvarliga övergreppen mot folkrätten är i det handelsavtal som har funnits med Marocko sedan tidigare.

Då är frågan: Har man levt upp till det som EU-domstolen säger i avtalet? Nej, man har ju inte det, för det västsahariska folket har inte varit inblandat i framtagandet av det nya avtalet.

Jag undrar fortfarande om Benjamin Dousa har varit i kontakt med Polisario och pratat om vad de tycker om det nya avtalet. Känner Dousa till huruvida Polisario över huvud taget har tagit del av förhandlingarna mellan kommissionen och Marocko under hela det här året?

Finns det några garantier över huvud taget att västsaharierna har sagt ja? Nej, det gör inte det. Man hänvisar till någon form av undersökningar som har gjorts bland västsaharier som lever i Västsahara. Men domstolen slår fast att det är Polisario som ska föra det västsahariska folkets talan. De som lever under förtrycket i Västsahara lever ju under enorm press att acceptera det Marocko säger åt dem att acceptera, annars riskerar de att hamna i fängelse.

Statsrådet nämner att det kan finnas ett underförstått samtycke från det västsahariska folket. Men då är det en mängd kriterier som måste vara uppfyllda, bland annat kriteriet att det västsahariska folket ska ta del av fördelarna från avtalet. Hur tillser vi det? Som jag nämnde tidigare är handeln från det västsahariska området bara under ett år värd 590 miljoner euro. Hur mycket av det har kommit det västsahariska folket till gagn? Hur mycket har Marocko betalat ut till de västsahariska flyktinglägren, till exempel? Inte en enda euro.

Däremot har EU under samma tid gett ungefär 9 miljoner euro per år i bistånd till det västsahariska folket. Men folket får inte ta del av de fördelar som finns genom det här avtalet.