Fru talman! Jacob Risberg har frågat mig hur jag och regeringen ser på det interimsavtal som EU-kommissionen har undertecknat med Marocko och som omfattar Västsahara, om jag och regeringen anser att avtalet är förenligt med EU-domstolens praxis gällande Västsahara och principen om folkens självbestämmande, på vilket sätt jag avser att inom EU verka för att ett eventuellt slutgiltigt avtal mellan EU och Marocko inte ska omfatta Västsahara utan uttryckligt och dokumenterat samtycke från Polisario och vad jag och regeringen anser om risken att EU:s agerande kan bidra till att legitimera ett ockupationsstyre och därigenom urholka internationell rätt.

EU-domstolen slog i sin dom den 4 oktober 2024 fast att unionens åtgärder i internationella sammanhang måste vara förenliga med folkrätten, inklusive FN-stadgan. Som en följd av domen beslutade EU under hösten om ändringar i associeringsavtalet med Marocko. Ändringarna har bland annat handlat om att krav på ursprungsmärkning införs för vissa produkter och att en kontrollmekanism ska etableras för att säkerställa att fördelarna från avtalet kommer även det västsahariska folket till gagn.

Från EU:s sida har syftet med ändringarna av handelsdelarna i associeringsrådet mellan EU och Marocko således varit att EU-domstolens domslut respekteras och att handelsrelationen med Marocko värnas. Detta har även varit regeringens linje.

Det är för EU-domstolen att avgöra om avtal är förenliga med de krav som domstolen ställer. EU-kommissionen har ansvarat för förhandlingarna och avgjort vilka parter som har ingått i dessa.

Regeringen har återkommande påpekat vikten av en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsrådsresolutioner. Regeringen stöder de ansträngningar som Staffan de Mistura, FN:s sändebud för Västsahara, gör för att få till stånd en politisk lösning på Västsaharafrågan inom ramen för den FN-ledda processen.