Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Vi har båda konstaterat tidigare att kvinnors roller i gängmiljöer är mer komplexa än många tror. Det handlar inte bara om att kvinnor är i bakgrunden. De är faktiskt både brottsaktiva och brottsoffer – ibland samtidigt. Just därför behöver vi ett jämställdhetsperspektiv i alla arbeten när det gäller gängen.

Jag tror att ministern är medveten om att jag vet att siffrorna fortfarande tydligt visar att det främst handlar om unga män. Men jag vill inte se andelen kvinnor öka. Det är viktigt att redan nu komma med insatser för att förebygga det.

Jag är också fullt medveten om att den slutna ungdomsvård som vi har inte alls fungerar. Det är såklart skrämmande att över 90 procent återfaller i brott. Jag vill dock ännu en gång lyfta fram att det brottsförebyggande arbetet är otroligt viktigt här. Det handlar inte bara om vad man gör inom kriminalvården, och jag vet att när det handlar om skolan, socialtjänsten och så vidare hamnar ansvaret på andra ministrar i regeringen. Men det är så vi kommer att bryta det.

Slutligen, herr talman, vill jag nämna att det inte räcker att säga att lagarna gäller lika för alla. I praktiken ser vi system som inte möter kvinnor på samma sätt som män. Socialtjänsten saknar ofta metoder för att arbeta med flickor i kriminella nätverk. Polisen har begränsad kunskap om hur kvinnors roller skiljer sig från männens. Kriminalvården har länge haft fokus på manliga intagna, trots att antalet kvinnor ökar. Deras bakgrund präglas ofta av våld, beroende och exploatering.

Det krävs tydlig politisk styrning. Det behövs uppdrag till myndigheter som Brå, Polismyndigheten och Kriminalvården att följa utvecklingen. Det behövs också insatser för att stärka civilsamhällets arbete för kvinnor. Det handlar inte om att förringa männens ansvar – tvärtom. Men vi måste inse att en effektiv kriminalpolitik också måste ses ur ett jämställdhetsperspektiv, för vi kan inte blunda för hur kvinnor dras in och utnyttjas i kriminella miljöer.

(Applåder)