Herr talman! Jag tackar interpellanten för en väldigt viktig fråga som berör på många plan. Jag delar helt och hållet interpellantens grundläggande inställning att det egentligen handlar om två frågor. Den ena gäller känslan runt om i landet när staten ibland förändrar, lägger ned eller flyttar verksamheter. Man kan känna sig övergiven eller känna att det bara är de stora städerna som gäller. Den andra frågan gäller de anställda i Simrishamn vid just den här myndigheten, det vill säga Skatteverket, som jag har ansvar för.

Låt mig backa tillbaka lite. Som jag var tydlig med i svaret finns det en instruktion för Skatteverket, liksom för andra myndigheter, att bedriva verksamhet på de platser där det motiveras av uppgifterna. Staten har ett ansvar att finnas runt om i hela landet. Jag har haft glädjen – även om det ibland har varit tufft – att flytta runt ganska mycket i Sverige och bo i både stora och små kommuner. Det är helt uppenbart att frågan om statens närvaro berör väldigt många.

Det är hela tiden en balansgång när verksamheter förändras. Vi vet till exempel att Skatteverket nu under ett par decennier har gått väldigt mycket mer mot digitalisering och effektivisering, vilket många medborgare uppskattar, vare sig de bor i Lycksele, Malmö eller Stockholm. Men det är också så att inte alla medborgare är fullt digitaliserade. Det är alltid en balansgång.

Herr talman! Jag tror att den förra regeringen, om den hade fått samma fråga för fem år sedan, hade svarat ungefär på samma sätt som jag: Det vore inte helt optimalt om regeringen skulle gå in och styra exakt vilka kontor som Skatteverket eller andra myndigheter ska ha på olika platser. Jag litar i väldigt stor utsträckning på att myndighetsledningen gör den sammantagna bedömningen.

Som jag sa förändras teknik och verksamhet delvis. Det gör också att myndigheter kan behöva omorganisera. I det här fallet är mitt svar nej – jag tänker inte, ska inte och får inte styra exakt var Skatteverket ska ha vartenda ett av sina kontor. Men jag delar helt och fullt bilden att det här är en fråga som är stor och viktig för väldigt många.

Som jag också sa kort i interpellationssvaret tycker jag att man ska vända på frågan om statens närvaro något. Man ska inte glömma att staten även växer på väldigt många håll i form av allt från Kriminalvården till försvaret. Verksamheter växer på vissa platser och blir mindre på andra, men min bestämda uppfattning är att statens totala närvaro inte är liten ute i landet just nu. Det gäller både myndigheter och annat.

Det finns alltså två sidor av myntet. Statens myndigheter växer och utökar verksamheten på många håll, men på andra håll drar de sig tillbaka. Det här påverkar och kostar på. Jag håller definitivt ögonen på de myndigheter jag har ansvar för i regeringen, till exempel Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, så att de når målen och följer instruktionerna.

Men att bestämma exakt var en myndighet ska ha sina kontor är en fråga för myndighetens ledning, och jag uppfattar att det i grunden finns ganska stor samsyn kring detta i riksdagens kammare.