Herr talman! I morse kom siffror från Statistiska centralbyrån som visar att vi har 9 procents arbetslöshet i Sverige. Det är en väldigt hög arbetslöshet. Vi har en situation i Sverige där vi samtidigt som vi har en hög arbetslöshet har stora behov av kompetens på olika områden. Vi har alltså en situation med hög arbetslöshet och samtidigt kompetensbrist på många platser. Det är lite märkligt, men arbetsmarknadsfrågorna har ju behandlats styvmoderligt ganska brett av den här regeringen.

Den fråga som Patrik Björck lyfter är en del av en mycket större överenskommelse, precis som han var inne på. Omställningsstudiestödet och det grundläggande omställnings- och kompetensstödet var en bärande del av den överenskommelse parterna gjorde och som lagstiftaren sedan mötte upp med lagstiftning.

Också detta har, åtminstone i vissa delar, behandlats styvmoderligt av regeringen. Det var under en tid väldigt långa handläggningstider på Centrala studiestödsnämnden, CSN. Människor fick vänta länge på att få besked om huruvida de skulle få omställningsstudiestöd eller inte. Myndigheten påtalade flera gånger att man behövde utökade resurser för att klara de stora volymer av ärenden man fick in.

Jag har själv haft debatter i den här kammaren med dåvarande utbildningsminister Mats Persson om denna fråga. Det var då uppenbart att det fanns ett behov men att regeringen inte mötte det.

Som Patrik Björck säger låter det i svaret på interpellationen som att finansministern egentligen är ganska överens med socialdemokratin om att det här inte jättebra – för att uttrycka det så. Dessutom är parterna, som bär överenskommelsen och som har burit den förtjänstfullt, överens i frågan. Om man hävdar att politik styrs av intressen, vilket jag vill hävda, är de olika intressena på arbetsmarknaden alltså överens. De olika intressen som våra partier i någon mening företräder är också överens.

Det är därför, precis som ledamoten Björck var inne på, lite märkligt att regeringen inte möter upp de initiativ som tas och inte agerar snabbare när man får den här typen av signaler från parterna och när initiativ också tas i riksdagens skatteutskott.

Vi socialdemokratiska ledamöter i arbetsmarknadsutskottet har haft en dialog med LO. Det är naturligt att vi har det, och jag utgår från att finansministern har en tätare dialog med Svenskt Näringsliv. I vår täta dialog har LO lyft fram detta som en fråga som behöver lösas och uttrycker en frustration över just detta: Det här är en fråga där Svenskt Näringsliv, LO och PTK är överens. Varför kan inte frågan hanteras på ett snabbt och adekvat sätt?

Det är detta jag vill fråga finansministern om. Om det nu är så att Svenskt Näringsliv, LO, PTK och, som det låter, regeringspartierna egentligen tycker att frågan borde hanteras och det ganska skyndsamt – varför är då inte regeringen mer snabbfotad? Som ledamoten Björck sa pågår det ju saker samtidigt, och ansökningarna och projektet står just nu lite grann på paus. Regeringen behöver agera.