Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Det här är en fråga som vi rimligen borde kunna vara överens om. När man lyssnar på svaret, herr talman, verkar det som att finansministern tycker att det här är viktiga frågor och att den reform som genomfördes för några år sedan var en viktig reform. Finansministern verkar tycka att det är bra att fler människor får möjlighet att vidareutbilda sig.

Men det är lite konstigt att regeringen, om man nu är överens om att detta är viktigt och bra, inte agerar som om man faktiskt tycker att detta är viktigt. Att säga att något är viktigt eller bra innebär inte nödvändigtvis att man agerar som man säger. Det är just agerandet, herr talman – att göra någonting – som jag efterfrågar i interpellationen.

Det är precis som finansministern säger: Arbetsmarknadens parter, de som bär den svenska modellen, har kommit in med en hemställan om skattefrihet för kompetensstöd. Det har de gjort eftersom de har uppmärksammat problem som har uppstått när man ska genomföra denna viktiga reform.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 oktober 2022 och följdes upp av avtal mellan arbetsmarknadens parter, som tog sitt ansvar och skrev huvudavtal, vilket var en nödvändig del av detta. Arbetsmarknadens parter tog alltså sin del av ansvaret för reformen, och sedan tog staten – eller egentligen vi här i riksdagen, om man ska vara riktigt petnoga – sin del. Det skedde genom lagändringar, som visserligen hade föregåtts av regeringspropositioner. I oktober kunde vi sedan sjösätta reformen.

Problemet är att omställningsorganisationerna ganska omedelbart när de skulle genomföra detta uppmärksammade frågor som uppstod vid den praktiska hanteringen. Frågorna handlade om huruvida kompetensstödet var inkomstskattepliktigt eller inte. Omställningsorganisationerna gjorde då en utredning. När man hade konstaterat att det man misstänkte tyvärr stämde – att lagen skulle tolkas så att detta var skattepliktigt – begärde man in underlag från Skatteverket, som gjorde samma bedömning. Därefter pausade man erbjudandet om utbildning inom ramen för kompetensstödet, vilket innebär att en viktig del av hela reformen står still.

Detta är arbetsmarknadens parter helt överens om, och det är därför de kommer in med en gemensam hemställan till regeringen om att åtgärda problemet. De konstaterar att detta är ett problem som måste åtgärdas genom lagstiftning. Då får regeringen i normalfallet återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändringar; det är ju så den svenska konstitutionen fungerar.

Om regeringen inte gör detta och inte verkar vara villig att göra något finns det en liten möjlighet för riksdagen att ta initiativ. Det försökte vi socialdemokrater göra i skatteutskottet tidigare i höst. Tyvärr fick vi inte med oss Tidöpartierna på detta utskottsinitiativ; annars hade vi haft en möjlighet att driva fram en ändring av lagstiftningen. Men eftersom Tidöpartierna i skatteutskottet inte ville medverka till detta är vi naturligtvis helt beroende av att regeringen återkommer med en proposition i ärendet.

Den fråga jag ställde i interpellationen om när detta kommer att ske kvarstår. Jag får se om jag kan få svar på den i den fortsatta debatten.

(Applåder)