Fru talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Ibland känner jag att svenska medborgare blir statister när politiken anger och driver sina ambitioner. Förra mandatperioden kände jag det ofta, till exempel när svenska vattenkraftverk och andra fördämningar var föremål för omprövningar för miljöns skull.

Processen riskerade att resultera i massutrivningar av dammar, avsevärt bortfall av kraft och reglerkraft, förstörda kulturvärden, minskade fastighetsvärden och minskad trivsel. Prövningen var ensidig, och den lokala förankringen fungerade inte.

På grund av dessa brister pausades omprövningen, och lagstiftningen ändrades. Vissa kritiker säger att den nya lagstiftningen och prövningen inte når ända fram. Frågan blir då: Kommer det, vid den nya omprövningen av vattenkraften, att bli möjligt att ta hänsyn till beredskap, kulturarv och trivsel? Kommer lokalbefolkningens röster att spela någon roll? Alltså: Kommer det att bli någon riktig skillnad?