Fru talman! Tack till ledamoten! Vi har ju vid flera tillfällen haft möjlighet att diskutera denna fråga, som återigen tar avstamp i rapporter från just Oxfam. Där menar jag att om man räknar att varenda person i Sverige som har exempelvis en studieskuld är lika fattig som någon som knappt har mat för dagen i ett annat land blir det en väldigt konstig syn på vilka som är rika och fattiga i olika samhällen. Man behöver i sådana rapporter, för att få en sund balans mellan vilka som är rika och inte är det, ta hänsyn till att en studieskuld i Sverige inte innebär att man lever på ett sätt som det framställs i dessa rapporter. Jag menar de inte utgör en god grund för den här debatten givet hur man räknar.

Angående frågan om hur vi ska reglera de superrikas beteende ska vi först och främst se till att de när de konsumerar på ett extravagant sätt gör det hållbart. Det vill till exempel säga att lyxjakten ska vara en eljakt i stället för att gå på diesel. Vi ska inte reglera rikedomen utan reglera utsläppen.

(Applåder)