Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

När jag fick ansvar för kärnkraftsfinansieringsfrågan i regeringskretsen var min utgångspunkt att jämvikten eller normalläget för energipolitiken i Sverige behövde förändras. En lång tid av många samtal och försök till överenskommelser hade då bara lett till ett allt sämre utfall i verkligheten.

Ingångsvärdet var därför tydligt: be ledande experter ta fram ett förslag så att man kunde diskutera i sak i stället för i form och, vidare, förankra och diskutera hur man kan skapa en bred uppslutning kring svensk industri och svensk fackföreningsrörelse när det gäller hur det här ska åstadkommas. Det är väldigt glädjande att det nu har fallit ut på det sätt som det har gjort. Vi har en modell som har vunnit brett stöd och för den delen också en hel del internationell avund. Vi har nu också sett hur svenska industriföretag vill gå in och investera. Allt annat lika tar det såklart ned riskerna i den här typen av projekt.