Herr talman! Det här är en bra proposition från regeringen. Centerpartiet står bakom den, och jag vill yrka bifall till socialutskottets förslag.

Jag tror dock inte att den som arbetar i sjukvården och läser lagförslagen tycker att detta är någon kioskvältare, direkt. Rent konkret är det fyra olika större förslag som lyfts, och det första förslaget är att regionerna ska hjälpa varandra i händelse av kris. I början av pandemin var det inte riktigt så överallt, men ganska snabbt insåg man att alla regioner inte var lika hårt drabbade. Man ställde upp och hjälpte varandra, och de luftburna transporterna gick i skytteltrafik runt om i landet. Detta arbetssätt är i dag väldigt vedertaget i svensk sjukvård, men det är bra att det också kodifieras i lagstiftning.

Det andra förslaget är att regionerna ska vara skyldiga att planera utifrån katastrofscenarier. Men av de regioner jag har besökt tror jag inte att det finns någon som säger att de inte har den typen av planering. Dessutom har man återkommande övningar i allt från stora gasolyckor, stora trafikolyckor med masskadescenarier, pandemi och annat. Alltså är inte heller detta något nytt för den svenska sjukvården, även om det är bra att det kodifieras i lagstiftningen.

Det tredje förslaget handlar egentligen om det vi såg under pandemin, det vill säga att hälso- och sjukvårdslagen delvis sattes ur spel. Hälso- och sjukvårdens prioriteringsprincip gäller nämligen inte när man får en stor mängd mycket svårt sjuka patienter, utan då är det väldigt mycket som lyfts åt sidan och helt enkelt inte kan utföras eftersom det finns annat som är viktigare.

Dessutom använder man en omvänd prioriteringsprincip, vilket inte finns med i propositionen. Man är tvungen att satsa resurserna på de patienter som har bäst förutsättningar för att överleva och kan kanske inte alltid satsa på de patienter som har de allra största behoven. Detta klargörs nu i lagstiftningen så att ingen enskild beslutsfattare, legitimerad personal eller någon annan inom sjukvården ska kunna ställas till svars för att de i händelse av en ny motsvarande situation fattar den typen av beslut.

Det fjärde förslaget i detta är det som Karin Rågsjö lyfter, nämligen en skyldighet för regionerna att inte, som man gjorde för länge sedan, arbeta enligt principen just-in-time. Det visade sig ju fungera ganska dåligt i händelse av en kris. I stället måste man ha lagerhållning. Men med handen på hjärtat: Jag tror inte att det i dag finns en enda region som arbetar utifrån principen just-in-time vad gäller den typ av utrustning som kan behövas i en krissituation.

Det här är alltså bra förslag från regeringen, och det gläder mig att ett enigt utskott står bakom propositionen även om Sverigedemokraterna har en reservation om någonting helt annat. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.