Herr talman! Jag lägger märke till att läktaren nu fylls av åhörare när Sverigedemokraternas talare går upp i talarstolen.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 1.

Sverige har i dag en av världens starkaste skydd för press- och yttrandefrihet. Genom vår tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag har vi sedan länge säkrat ett oberoende medielandskap där makten granskas och demokratin stärks. Det är därför med försiktighet vi måste närma oss regeringens proposition om kompletterande bestämmelser till EU:s mediefrihetsförordning. Även om syftet med propositionen är god, att skydda fria medier och stärka mångfalden, riskerar förslaget i sin nuvarande form att leda till motsatt effekt.

För det första, herr talman, saknas tydliga garantier för att våra grundlagar ska ha företräde när EU:s mediefrihetsförordning tillämpas i Sverige. Det är inte bara Sverigedemokraterna som ser denna brist. Remissinstanser som Svenska Journalistförbundet, Uppsala universitet samt Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har uttryckt liknande oro. Om inte grundlagens företräde uttryckligen slås fast öppnas dörren för rättsosäkerhet, och i värsta fall försämras en av grundstenarna i vår demokrati, nämligen vår yttrandefrihet.

För det andra föreslår regeringen att hänvisningar till EU-förordningen ska vara dynamiska. Det innebär att varje framtida ändring som görs i EU-förordningen automatiskt får genomslag i svensk lag utan att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till denna förändring. Beslut på EU-nivå implementeras i Sverige utan att svenska folkets företrädare, riksdagens ledamöter, ges möjlighet att opponera sig mot detta.

För det tredje ger propositionen Mediemyndigheten ett omfattande och långtgående mandat att samla in uppgifter och göra bedömningar av hur mediemarknaden påverkar mediernas mångfald och oberoende.

Detta innebär att myndigheten, även om den inte får fatta beslut om att förbjuda eller inskränka en företagskonstellation, ändå får ett särskilt inflytande genom sina yttranden, som i praktiken kan påverka medieaktörers möjligheter att etablera sig och utveckla sina verksamheter. Enligt propositionen ska dessa bedömningar visserligen vara transparenta och objektiva, men vi menar, herr talman, att det finns en uppenbar risk för att detta öppnar för en utveckling där staten indirekt ges tolkningsföreträde när det gäller vad som utgör tillräcklig mångfald inom medielandskapet.

I ett fritt och öppet samhälle bör det inte vara staten eller en myndighet som avgör vad som räknas som tillräcklig balans eller åsiktsbredd i nyhetsförmedlingen. När en myndighet ges så pass breda befogenheter att uttala sig om mediernas inre struktur och innehåll riskerar detta att påverka nyhetsrapporteringen.

Herr talman! Sverigedemokraterna tror på en fri marknad, utan påverkan av EU-regleringar eller inhemska regleringar. Vi ser därför allvarligt på att propositionen öppnar för en statlig inblandning i frågor som rör mediernas inre liv och menar att detta hotar snarare än stärker det redaktionella oberoendet.

Vi ska värna ett fritt medieklimat. Vi ska värna små medieaktörers möjligheter att överleva och producera kvalitativa reportage. Det är just dessa röster på mediekartan som ofta bidrar till att bredda perspektiven i det offentliga samtalet.

Nya administrativa krav är något som är hanterligt för de stora mediekoncernerna, som har strukturer för att hantera nya processer som tar mycket resurser i anspråk. Men för mindre medier kommer de administrativa krav som införs med denna lag att slå särskilt hårt. Det vi inte vill är att ett fåtal stora aktörer har monopol på nyhetsförmedlingen i Sverige. Jag vet, herr talman, att det finns de som vill ha det på det sättet, det vill säga en återgång till hur det en gång var, innan medborgarna hade tillgång till information och nyheter på det sätt man har i dag tack vare den teknologiska revolution som internet har inneburit.

Herr talman! Allt det jag nu har nämnt visar på en oroande utveckling. För några veckor sedan tog riksdagen det olyckliga beslutet att ändra hur riksdagen ska kunna genomföra grundlagsändringar. Av någon anledning var det av stor vikt för alla riksdagens partier förutom Sverigedemokraterna att ändra det förfarande som har fungerat så väl under så många år, där en majoritet av landets folkvalda riksdagsledamöter ska kunna genomföra viktiga grundlagsändringar som värnar Sverige och dess invånare. Nu ska vi, herr talman, i stället ha ett system där en minoritet av landets folkvalda representanter ska kunna stoppa viktiga reformer som en majoritet av svenska folket vill genomföra.

Vi vet också att EU just nu arbetar med en sköld som enligt vad som sagts ska skydda invånarna mot viss sorts information. Vilken information som ska stängas ute återstår att se. Detta belyser än mer vikten av att vi värnar och står upp för ett fritt och öppet medieklimat.

Sverigedemokraterna delar ambitionen att värna pressfriheten, men vi menar att regeringens förslag inte uppfyller detta mål. Tvärtom riskerar det att försvaga den svenska pressfriheten. Därför vill vi se ett antal förändringar. Vi vill skydda små, fria medier från att översvämmas av byråkratiska åtgärder, administration och kontroll. Vi motsätter oss dynamiska hänvisningar och direktiv från Bryssel eftersom vi anser att riksdagens, det vill säga svenska folkets, förlängda arm ska ha full kontroll över alla framtida förändringar i lagstiftningen.

Herr talman! Om vi menar allvar med att försvara det fria ordet måste vi våga stå upp även mot förslag som i god tro hotar just den friheten. Utgångspunkten är tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Sverige ska inte kompromissa kring de svenska grundlagarnas företräde. För, herr talman, yttrandefrihet mäts inte i vad som sägs utan i vad som är tillåtet att säga.