Herr talman! Fria medier och en mångfald i nyhetsflöde och analyser är på många sätt avgörande för att vi som medborgare ska kunna vara delaktiga och kunna verka i demokratiska samhällen.

I Sverige har ordet varit fritt i över 250 år, men på senare år har dessa för många av oss självklara utgångspunkter utifrån ett omvärldsperspektiv kommit att ifrågasättas. Återkommande rapporter och händelser inom såväl EU som omvärlden har visat att det fria ordet på många sätt har kommit att begränsas eller att försök till detta har gjorts. Därför finns fog för en medieförordning, som nu har tagits fram på EU-nivå, och anpassad för svenska förhållanden i det förslag vi har framför oss. Redan 2021 uppmärksammade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i sitt tal om tillståndet i EU behovet av en gemensam europeisk reglering för att garantera mediernas oberoende.

Oroväckande tendenser som på senare år kan lyftas fram är försämrade villkor för medier och journalister inom vissa EU-länder. Pressfriheten har försvagats, och journalister har avlyssnats och övervakats. Public service oberoende uppdrag har utsatts för misstänkliggöranden och i en del länder även för olika försök till politisk styrning.

Europeiska mediefrihetsförordningen trädde i kraft i maj 2024 och fastställer gemensamma regler för en väl fungerande inre marknad för medietjänster samtidigt som medietjänsternas oberoende och mångfald ska skyddas. Medlemsstaterna får anta mer detaljerade eller strängare regler inom vissa områden, under förutsättning att de ställer en högre skyddsnivå för mediemångfald eller redaktionellt oberoende samt är förenliga med unionsrätten.

Detta är bakgrunden till det betänkande KU12 Kompletterande bestämmelser till EU:s mediefrihetsförordning som konstitutionsutskottet nu lägger fram. Förslaget innebär att de bestämmelser som krävs för att leva upp till mediefrihetsförordningen ska kunna tillämpas och få ett genomslag i Sverige.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

I den bästa av världar behövs kanske inga kompletteringar eller detaljerade regler, men det är inte i den tidsanda och omvärld vi lever just nu. Utgångspunkten för EU-kommissionen har varit att ta fram en förordning som ska stärka mångfald och det redaktionella oberoendet inom EU. Det ska också främja medborgares delaktighet, motverka desinformation och garantera skydd av journalister och deras källor. I skälen till mediefrihetsförordningen framgår att definitionen av en medietjänst särskilt bör omfatta tv- eller radiosändningar, audiovisuella medietjänster på begäran, ljudpoddar och presspublikationer.

Herr talman! Det framgår också att definitionen av leverantörer av medietjänster ska omfatta ett brett spektrum av professionella medieaktörer, även frilansare. Det innebär att mediefrihetsförordningen tar sikte på många aktörer som i dag inte är föremål för vare sig reglering eller tillsyn. Bland annat tillverkare, utvecklare och importörer av enheter, användargränssnitt, kommer att påverkas, vidare leverantörer av mycket stora onlineplattformar och videodelningsplattformar samt även i vissa avseenden medietjänster från länder utanför EU.

Mediefrihetsförordningen kommer också i stor utsträckning att påverka Mediemyndigheten som får tillsynsansvaret för ett antal artiklar i förordningen. Mediemyndigheten får en nyckelroll i sammanhanget och deltar även i arbetet i en ny europeisk nämnd för medietjänster. Med förordningen harmoniseras de nationella mediereglerna för att skapa en miniminivå för att medieföretag ska kunna verka inom EU på samma villkor. Det, herr talman, kan vara en rimlig förutsättning i den på många sätt gränslösa medievärld som vi är en del av.

Medieföretag får inte bara rättigheter att bedriva oberoende verksamheter utan också skyldigheter. Transparens krävs även av leverantörer av publikmätningssystem, och det ställs krav i förordningen på att medieföretag ska offentliggöra information om sig själva. Informationen ska hållas uppdaterad och vara direkt och lättillgänglig för medieanvändarna.

Följande information ska finnas: juridiska namn och kontaktuppgifter, namn på direkta eller indirekta ägare, namn på verkliga huvudmän, totalt årligt belopp av offentliga medel för statlig annonsering som tilldelats dem samt totalt årligt belopp av reklamintäkter från offentliga myndigheter eller enheter i tredjeländer. För att garantera insyn i mediernas ägarförhållanden ska en nationell databas skapas där ovanstående uppgifter ska framgå, detta för att användare enkelt ska hitta ägarinformationen om medierna på ett ställe.

I förslaget ingår att Mediemyndigheten får ansvaret att skapa och administrera denna databas. Det ska också finnas rutiner för hur onlineplattformar gör när de tar bort innehåll från dessa medieföretag. Skälen till detta är att mycket stora onlineplattformar pekas ut i förordningen som viktiga inkörsportar för användare till medieinnehållet. Det är därför viktigt att vi som användare ska kunna bilda oss en uppfattning om huruvida medieinnehållet kommer från en trovärdig källa.

Herr talman! Två motioner har väckts av Sverigedemokraterna. De handlar om formerna för tillsyn och vad man beskriver som administrativ börda. Utskottet konstaterar att det framgår direkt av mediefrihetsförordningen att det ska göras bedömningar av mediekoncentrationer. Mediemyndighetens befogenheter begränsas dessutom redan av bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet konstaterar också att informationsskyldigheten inte innebär att några nya uppgifter behöver samlas in utan endast att uppgifter som redan gjorts åtkomliga ska lämnas – därav motiven till att motionsyrkandena avstyrks.

En rad remissinstanser har svarat, och en del har invändningar utifrån olika aspekter. Jag konstaterar att detta att förordningen tas fram överlag tas emot på ett välvilligt sätt. Ett exempel är Tidningsutgivarna. Man har förvisso en del kritiska synpunkter på enskilda sakområden, men man betonar vikten av att ett golv läggs, en miniminivå, för en anständig mediefrihet.

Institutet för mänskliga rättigheter understryker att fria och oberoende medier har en avgörande betydelse för de mänskliga rättigheterna och att stater har ansvar för att förhindra otillbörlig mediedominans eller koncentration som kan vara skadlig för en mångfald av källor och åsikter.

Herr talman! Det här är övergripande slutsatser värda att ta fasta på, och det är grunden till att vi har ställt oss bakom det betänkande som nu läggs fram. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.