Herr talman! EU behöver mer och grönare tillväxt. Det är bara så vi kan minska utsläppen i den takt som krävs. Det är bara så vi har en chans att betala av på den ekonomiska och moraliska skuld som vi har byggt upp till kommande generationer.

Oavsett om det är i Milano eller i Paris, i Malmö eller i Piteå vet jag hur snacket går i företagen. I styrelserummen diskuteras inte om man kommer att ställa om utan hur snabbt man kommer att göra det – för att det är rätt sak att göra men också för att det är så man vinner marknadsandelar när världen ställer om.

När svenska ingenjörer tar fram nya produkter debatterar de inte huruvida nästa version kommer att vara grönare och effektivare än den förra; det är helt självklart för dem – för att det är rätt men också för att det är vår unika konkurrensfördel.

Lantbrukaren som ska investera i en ny maskin letar alltid efter den som är bäst och drar minst bränsle och ser fram emot den dag då det finns konkurrenskraftiga alternativ där bränslet kan produceras på den egna gården – för att det är rätt, men också för att han eller hon vill vara en ännu större del av lösningen.

Ägarna till det lilla åkeriet räknar på om det, trots regeringens politik, fortfarande lönar sig att investera i eldrivna budbilar och installera solceller och laddboxar – för att det är rätt och för att deras kunder vill det, men också för att de ska kunna se sig i spegeln och förklara för sina barn att de har försökt att lämna en bättre värld efter sig. De vet att det är dit utvecklingen pekar.

De här diskussionerna förs varje dag i svenska och europeiska företag, i styrelserummet liksom i fikarummet, i den lilla butiken och den stora fabriken. Och samtalen, planerna och investeringarna går bara i en enda riktning: mot den gröna omställningen. Företagen är tydliga med vad de behöver, nämligen höga mål, skarpa krav, långsiktiga spelregler och en politik som gör att det lönar sig att investera i det som är bra för miljön.

Det är därför så beklagligt att regeringen gör det motsatta. Man lovar att sänka elskatten men höjer den två gånger för att sedan återställa den till samma nivå som inför valet. Man lovar att elektrifiera men tar bort miljöbilspremien för att nu återinföra den, om än i mycket mindre skala. Först bjuder man in till energisamtal som företagen och klimatet verkligen behöver, sedan avslutar man abrupt de samtalen.

Vi ser resultatet av den här ryckigheten här hemma. Utsläppen har gått upp och tillväxten ned. Men besluten som fattas i Bryssel är minst lika viktiga. Europa har få egna fossila resurser. Fortsätter vi med fossil energi blir vi fast i att vara en importekonomi.

Vi kan slå oss loss ur Putins och saudiernas bojor. Vi kan bygga en ren ekonomi med ökat välstånd. Men det kräver handlingskraft, och tyvärr finns det oroväckande signaler om att Tidöpartierna har exporterat sitt sätt att arbeta till Bryssel. Sverigedemokraterna vill riva upp EU:s klimatmål och de verktyg som finns för att vi ska kunna nå dem. Kristdemokraterna har sagt att de kommer att rösta nej till EU:s klimatmål till 2040. Moderaternas partigrupp har lagt avsevärd tid på att bromsa EU:s klimatarbete, vilket har lett till att EU nu åker till Belém med sänkta ambitioner utan stöd i vetenskapen.

Inställningen att omställningen ska ske någon annanstans bakas nu in i den europeiska politiken efter att klimatministern varit med och urvattnat klimatmålen till 2040. Att tro att elmoppar i Ghana är bättre än elbilar i Sverige är för mig ofattbart. Om, och jag säger om, det funkar med elmopparna kanske det är likvärdigt för klimatet, men för luftkvaliteten, konkurrenskraften, säkerheten och jobben är det vansinne att inte göra satsningarna här.

Herr talman! Det är inte läge att darra på manschetten i klimatfrågan, varken här i riksdagen eller i Bryssel. De svenska företagen är redo, och de europeiska likaså. De kan och vill leda utvecklingen mot ny teknik och lägre utsläpp. Allt de behöver från oss är att vi står pall när andra vill ge upp om klimatmålen – att vi håller det vi och vetenskapen kräver av oss.

Vi är beredda att göra jobbet, och det förväntar jag mig även av alla här inne.

(Applåder)