Herr talman! De stora auktoritära staternas ekonomiska och militära styrka, deras samverkan, deras maktanspråk och deras hänsynslösa krigföring gör att det europeiska säkerhetsläget är mycket allvarligt. För Europas demokratier betyder det att det militära samarbetet måste fördjupas. Inget europeiskt land kan stå starkt på egen hand.

Rysslands styrka på slagfältet bygger på att de sätter ett lågt värde på människoliv. Europas styrka måste bygga på någonting helt annat – på vår ekonomi, på vår teknologi och på en förmåga att producera mer och bättre än våra motståndare.

Den här insikten bygger på lärdomar från det förra århundradet. Modiga människor kämpade och dog för friheten i Normandie, i Karelen och i Telemark. Men frihetens öde avgjordes inte bara där på slagfälten utan också i Detroit, i Pittsburgh och i Seattle – i fabriker där de löpande banden aldrig stannade.

40 år senare var det återigen den fria världens produktion som tvingade det sovjetiska tyranniet på knä och som öppnade dörren till frihet för hela Europa. Då om inte förr blev det tydligt att frihetens starkaste fästning i vår tid är en stor fabrik. Bara den som kan försörja sig själv har makten att bevara sitt självbestämmande.

Här finns det skäl till självkritik. Den europeiska industrin bär en allt tyngre börda av regler, tillståndsprocesser och politiska pekpinnar. Klimatpolitiken har blivit en tvångströja som binder Europas händer medan resten av världen bygger de fabriker som vi sedan handlar från. Genom att belägga våra egna företag med förbud, regleringar och höga skatter driver vi tillverkning och utvinning av råvaror utomlands. Men eftersom vi behöver råvarorna och komponenterna tvingas vi importera dem från länder som inte har ålagt sig själva samma hårda regelverk. Det räddar inte miljön, och det minskar inte utsläppen. Men det försätter oss i en situation som försvagar vår förmåga att stå upp för oss själva, och det försätter oss i beroendeställning i förhållande till länder som inte delar vår syn på frihet. Utan en stark industri och en stabil försörjning av insatsvaror förlorar Europa sitt självbestämmande.

Det här är inte en tid för illusioner. När USA och Ryssland avgör Europas öde får Europa inte sitta med vid bordet. Det beror på beslut som har fattats här – politiska beslut som har fattats i Europa. Politisk klåfingrighet och socialdemokratisk överreglering har gjort att vårt öde nu ligger i andras händer. Att fortsätta på den här vägen äventyrar vår säkerhet. Vi måste verka för ett Europa som förstår vad vår tids stora hot kommer ifrån och som agerar utifrån det.

Herr talman! Europa är frihetens vagga, och frihetens uttryck väcker förakt hos dem som lever i förbittrad avund och som bara förstår maktspråk. Vladimir Putin trodde att väst skulle svika Ukraina när priserna steg och att vi hellre skulle böja oss än att bära kostnaden för friheten. Men han hade fel. Det här är också despoternas historiska misstag. De misstar öppenhet för svaghet och omtanke för feghet. Men demokratier mäter inte sin styrka i uniformer eller parader. De tänker sällan i termer av fiender. Men historien visar att när de hotas reser de sig med en styrka som ingen diktator i världen kan befalla fram.

Herr talman! Europas historiska kraft har aldrig kommit ur höga skatter, tvång eller centralisering. Vår kraft kommer ur de fria folkens fredliga konkurrens och frivilliga samarbete.

Låt oss försvara det som är vårt! Låt oss bygga ett Europa som aldrig mer blir offer för historien utan som är kraften som formar framtiden!

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf, Runar Filper, Sara Gille, Erik Hellsborn, Daniel Persson och Martin Westmont (alla SD).