Herr talman! Jag vill inleda med att tacka landsbygdsministern för svaret och använda den här interpellationsdebatten till att verkligen grotta i detta viktiga ämne, som enligt vad jag får till mig är en väldigt viktig fråga för många jägare.

Jag vet att landsbygdsministern själv är jägare, vilket är att vara en del av den svenska folkrörelsen med allt vad det innebär. Årligen jagar 10 000 jägare runt om i hela Sverige, och jägarkåren är viktig utifrån flera olika aspekter: viltvården, skog och mark och livsmedelsförsörjningen men kanske också det som jag pysslar med till vardags i försvarsutskottet, nämligen att stärka beredskapen. Det handlar både om livsmedelsförsörjningen och vad jägarkåren kan bidra med när det gäller att stärka och rusta Sveriges totalförsvar, och jag vet att jägar- och jaktorganisationerna verkligen vill vara med i detta.

Statsrådet hänvisade i svaret till systemet för finansiering av älgförvaltningen som infördes 2012. Till följd av detta har avskjutningen tyvärr minskat på många håll. Samtidigt får vi rapporter från en del håll om att länsstyrelsernas kostnader kring detta har ökat under samma period.

Tanken med införandet av systemet med fällavgifter var att älgförvaltningen skulle vara självfinansierad. De kostnader som länsstyrelsen har för detta skulle täckas av det jägarkåren betalar utifrån de älgar de fäller. Pengarna kunde gå till viltförvaltningen, som vi pratade om, men exempelvis även till skjutbanor.

Grunden i frågan gäller nog att länsstyrelsernas kostnader har ökat och att de varierar så mycket som de gör i dag. Jag företräder Västra Götaland här i riksdagen, och där har avgifterna skjutit i höjden. Många frågar sig nog om fällavgifterna används till att bekosta andra delar inom länsstyrelsens verksamhetsområde, utöver exempelvis viltförvaltning och skjutbanor och tillsyn av detta, vilket de egentligen inte skulle göra med det system som infördes.

Det är bra att modellen ska vara lokalt förankrad med älgskötselområden, som statsrådet var inne på. Länsstyrelserna ska ju ändå vara regeringens eller statens förlängda arm ute i länen, försöka jobba så decentraliserat som möjligt och få den lokala förankring som behövs. Men systemet kanske inte fungerar. Länsstyrelsen väljer kanske på sina håll att använda pengarna till det som de egentligen inte ska gå till. Därför blir min fråga i det första skedet, herr talman, hur landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen säkerställer att de pengar som betalas in kopplat till finansiering av älgförvaltningen verkligen går till det som de ska användas till och inte till annat inom länsstyrelsens verksamhetsområde.