Herr talman! Tusentals ukrainska barn har ryckts upp med rötterna i de mest formativa åren av sina liv. Barn förlorar sitt språk, sin identitet och sina anhöriga, inte av en olyckshändelse utan som en medveten strategi. Det handlar om barn som berövats det mest grundläggande: rätten att höra till och rätten att få växa upp i trygghet.

Rysslands deporteringar av ukrainska barn är ett krigsbrott, och de skyldiga ska ställas till svars. Men det är också ett angrepp på Ukrainas framtid. Genom att ta barnen försöker Ryssland beröva landet det som betyder mest: nästa generation.

Vi vår aldrig vänja oss vid dessa berättelser. Vi får aldrig acceptera att barnens öden försvinner i statistiken. De bortförda barnen måste vara centrala för freden och för fortsatta starka sanktioner mot Ryssland. Vi måste göra allt vi kan för att varje barn ska få återvända hem, tillbaka till sin identitet, och få det stöd som krävs för att läka.

För att göra detta möjligt måste dokumentationen fortsätta. Yale Humanitarian Research Labs arbete visar hur barn hålls i minst 210 anläggningar och institutioner där de utsätts för omskolning och militär träning och att omfattningen sannolikt är betydligt större. Den dokumentationen får inte upphöra. Vi behöver därför säkra Yale Humanitarian Research Labs framtid när det gäller finansieringen och förstärka det internationella samarbetet inom EU, OSSE och Europarådet, liksom genom koalitionen för återförande av barnen. Slutligen behöver vi också se till att påverka USA när det gäller framtiden för Yale.

Vi är överens i stora delar. Jag vill bara understryka vikten av att vi trycker på ännu mer. Tack för interpellationsdebatten!