Herr talman! Vi vet att varje bortförande av ett barn är ett brott, men det vi ser nu är något större – en systematisk attack på ett helt lands framtid. Barn utsätts för propaganda, omskolning och militär träning. Det är ett fullskaligt försök att tysta en generation och forma nästa enligt rysk ideologi.

Att OSSE:s parlamentariska församling nu ingår i den internationella koalitionen för de ukrainska barnen är viktigt. Det stärker vårt politiska mandat och ger oss möjligheter att påverka arbetet direkt.

När det gäller Sveriges stöd till Ukraina i allmänhet och stödet för de bortförda barnen i synnerhet råder total enighet i riksdagen. Det är otroligt viktigt. Utrikesministern betonar Sveriges humanitära stöd, och det är helt rätt. Men det svarar inte på min huvudfråga: Hur säkrar vi dokumentationen?

Yales arbete är väldigt tydligt och avgörande, liksom deras dokumentation. Deras finansiering har en bortre gräns. Därför är det viktigt att vi, omvärlden, säkerställer att arbetet får fortsätta.

Vi måste samtidigt hålla trycket uppe mot Ryssland. Sanktionerna får inte försvagas. De måste riktas mot de strukturer som möjliggör en fortsättning av kriget och deportationerna. Men vi behöver också ett starkt internationellt arbete. EU, OSSE, Europarådet och våra transatlantiska partner, inte minst USA, måste agera tillsammans. USA spelar en central roll när det gäller både sanktioner och finansiering av internationella program.

Sverige måste enligt min uppfattning vara pådrivande inom EU för att påverka USA:s hållning. Jag vill återigen fråga statsrådet: Vilket konkret beslut avser regeringen att driva för att säkerställa att dokumentationen inte upphör? Sverige är och har varit ledande när det gäller barns rättigheter och borde därför tala med ännu tydligare och högre röst när det gäller frågan om de ukrainska barnen. Eller ska vi ta av oss ledartröjan som humanitär stormakt? Detta är en fråga där Sverige kan och bör ta en ledning.