Herr talman! Jag brukar tacka för svaret på interpellationsfrågor, men då gäller det också att man får ett svar. I det här fallet har jag inte fått det och har därmed ingenting att tacka för.

Till att börja med vill jag rikta kritik mot utrikesministern som inte handlar om interpellationsfrågan utan om det faktum att jag har fått vänta i snart två månader på att få ett icke-svar på min interpellation. När jag lämnade in min interpellation den 18 september fick jag som svar att ministern inte hade tid förrän minst sju veckor senare, vilket senare inte heller visade sig stämma.

Ministern har likt alla andra ministrar en skyldighet att svara gentemot riksdagen. Det är riksdagen som utser regeringen. Det är inte regeringen som utser riksdagen. Då måste också möjligheten för ledamöter att ställa frågor till ministrarna prioriteras, i enlighet med den praxis som finns i riksdagen och som utrikesministern i det här fallet har frångått.

Nu till frågan. Jag ställde mycket riktigt en fråga till ministern om attackerna mot Sumud Flotilla. Jag frågade också hur Sveriges regering skulle bidra till att säkerställa båtkonvojens säkerhet men även rättigheterna och säkerheten för de svenska medborgare som befann sig ombord på dessa båtar.

Låt mig i mitt första inlägg berätta varför jag ställde den här frågan. Den handlar inte enbart om attackerna. Under 80 års tid har den israeliska ockupationsmakten, bland annat med stöd av väst, kunnat ockupera, mörda, förfölja, fördriva och tortera den palestinska befolkningen i det som nu kan ses som ett enda stort fängelse eller som ruiner.

Sedan två år tillbaka har ett folkmord ägt rum framför våra ögon, öppet för hela världen. Vad har den svenska regeringens linje då varit? Har den varit den man kunde förvänta sig av svenska regeringar en gång i tiden, att ta fajten för fred och rättvisa mot ockupation och folkmord? Nej. I stället har vi haft en regering som vägrat att ens säga att det pågår ett folkmord i Palestina och vägrat att inom EU sanktionera illegala bosättare som i grunden bedriver illegal och extremistisk verksamhet.

För att jämföra med Ukraina och Ryssland har över 2 000 ryska individer under motsvarande tid satts upp på sanktionslistorna. Fram till i dag har 13 israeler satts upp på sanktionslistorna.

Därför försökte de hjältar som befanns sig ombord på Sumud Flotilla och som drog igång detta att skapa en humanitär korridor – för vad gör man när man inte kan räkna med att regeringar gör sitt arbete? Det man gör är att man försöker göra arbetet. Det gjorde Sumud Flotilla. De svenska personer som befann sig på båtarna gjorde det för att se till att humanitär hjälp skulle komma in och för att bryta den illegala blockaden gentemot Gaza.

Vad blev då den svenska regeringens svar på det? Jo, det blev ingenting. Jag själv, som var kontaktperson till en av dem som var med på båtarna och arresterades, slogs och misshandlades i israeliska fängelser, kan vittna om den icke-hjälp som det svenska Utrikesdepartementet erbjöd. För detta är Maria Malmer Stenergard skyldig, och hon måste svara på mina frågor om varför det blev på det sättet.