Herr talman! Många med mig såg säkert Magdalena Andersson i Agenda häromdagen. Jag konstaterar att det låter ungefär som det har gjort under de här tre åren. Det är ingen egen politik. Det är inga egna idéer. Det är inga svar på frågan om vem hon ska regera med och hur det ska gå till.

Det är konstant undflyende från allt ansvar. Det är bara floskler och gnäll på mig och på statsministern, och hon skjuter ansvaret på någon annan. Det gäller de problem i Sverige som Socialdemokraterna och Magdalena Andersson i högsta grad har ansvar för.

Herr talman! Det är värt att påminna om att senast Magdalena Andersson lade fram en budget här i kammaren hade hon misslyckats så kapitalt med sitt lagbygge att hon fick förhandla med en kommunistisk vilde och med radikala grupperingar i Kurdistan.

Jag hävdar att ganska lite talar för att det blir bättre den här gången. När Miljöpartiet och Vänsterpartiet har fått igenom sina straffbeskattningar på arbete, sina miljarder på verkningslösa klimatinsatser och sina chockhöjningar av biståndet och när Centerpartiet har dragit igång massinvandringen igen kommer det inte att finnas några som helst pengar kvar till låginkomsttagare och sjuka. Det vet vi därför att vi har sett det förr.

Herr talman! Den rödgröna röran har inte blivit bättre bara för att den har fått stå och jäsa i några år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö, Chris Dahlqvist, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Nima Gholam Ali Pour, Jörgen Grubb, Göran Hargestam, Erik Hellsborn, Thomas Morell, Daniel Persson, Robert Stenkvist, Martin Westmont, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).