Herr talman! Jag kan garantera att vi fortsatt följer det här noga. Precis som Rose-Marie Carlsson sa är det avgörande att man har rätt till förskola, både för barnets utveckling och för att när barn går i förskolan hjälper det också i resten av utbildningen. Man får även möjlighet att bidra till barnens utveckling, inte minst när det gäller att lära sig läsa.

Jag tycker också att det är avgörande, som Rose-Marie Carlsson lyfte fram, att föräldrar ska veta att de alltid kan tacka ja till jobb utan att behöva vara oroliga för huruvida deras barn har förskoleplats eller inte. Det för mig till min tydliga uppfattning. Det finns redan tydliga regler formulerade i skollagen, som kommuner inte kan bortse från.

De förstärkningar vi gör av statsbidraget till kommuner för maxtaxan inom förskola och fritidshem innefattar även pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola och fritidshem samt omsorg som erbjuds enligt 25 kap. 5 § skollagen under tiden då förskola och fritidshem inte erbjuds. Min uppfattning är att det redan finns tydliga regleringar som kommuner inte kan bortse från.

I mitt inledningsanförande försökte jag vara tydlig med att det här är en fråga där jag tror att kommunerna och staten behöver gå hand i hand. Kommuner bör göra individuella bedömningar utifrån de lokala förutsättningarna för varje ansökan om plats, och bedömningen bör utgå från om föräldrarna har en reell möjlighet att själva ordna med omsorg för sina barn.

Kommuner kan inte kringgå skollagens tydliga bestämmelser om att de måste sträva efter att erbjuda omsorg för barn på tider då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Det här är alltså inte någonting de kan ducka för.